Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•649
emedan ingen blef därpå lidande till sin lön,1 ocb K. Maj:t gaf sitt
bifall 1 juni 1789.
Den orientaliska professuren efter Hageman fylldes, utan att
förslag infordrades från konsistoriet, Tingstadius var predestinerad
å högre ort. Kanslern gick in till K. Maj:t den 28 maj 1789 med
hemställan,2 om icke det vanhga förslaget vore onödigt, då så
exceptionella omständigheter förelågo. Tingstadii sällsynta insikter i de
orientaliska språken voro allmänt kända, och K. Maj:t hade själf
erkänt dem genom att, då professuren sist tillsattes 1786, gifva
Tingstadius, som stod på andra rummet, e. o. professorstitel med extra
lön; hans föreläsningar hade vunnit allmänt bifall och som medlem
i bibelkommissionen hade ban aflagt nya prof på sina insikter och
sitt snille, hans utgifna skrifter och öfversättningar vittnade icke
blott om grundlig kännedom af de österländska språken och deras
litteratur utan ock om god smak och en vacker svenska. Då han
nu genom vidriga omständigheter hittills saknat förtjänt befordran
och genom utnämningen hans extra lön kunde besparas, samt å
andra sidan ingen medtäflare funnes, som kunde jämföras med
honom, förutom att konsistorium torde få svårt att fylla förslaget,
hemställde kanslern, att Tingstadius, utan skyldighet att lösa ny
fullmakt eller taga ny introduktion, måtte utnämnas till
professuren, hvars lön han dock först finge tillträda, när företrädarens änka
lämnat den, allt detta med villkor att hvad som nu skedde icke finge
åberopas som prejudikat af andra e. o. professorer. Och härtill
lämnade K. Maj:t sitt bifall den 1 juni. Sin professorslön tillträdde
Tingstadius med senare halfåret 1791, men han hade dessförinnan icke
haft det illa. Redan som adjunkt fick han kungligt bref (19 april
1785) på de 125 rdr. af forna elocpientielönen, som Boethius förut haft,
och då han blef e. o. professor 11 maj 1786, erhöll ban anvisning på
hälften af den lediga teologiska lönen efter Hesselgren, så fort
Hageman lämnat den ifrån sig. Naturligtvis var det då meningen, att
så fort han fick den senare extra lönen, skulle han afstå från den
förra, och K. Maj:t gaf äfven 15 mars 1787 adjunkten Erik Götbn
anvisning på de 125, som Tingstadius förut haft af eloquentielönen,
men den senare höll fast vid ordalydelsen i brefvet af 1785, att han
skulle åtnjuta halfva eloquentielönen i fyra år, och ett förfärligt
trassel uppstod, efter konsistoriet med kanslerns begifvande
lämnat Götlin dessa pengar för 1788, och man icke gärna kunde tvinga
1 Detta var en sanning med modifikation. Om Murray nu fått sin
ordinarie lön, hade hans förra lön på extra stat ju antingen kunnat
besparas eller användas att hjälpa, Flygare.
2 Bih. 5, n. 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
