Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•651
kollegerna för den andra.1 Tre månader senare den 15 maj
bortrycktes ban af sjukdomen. Bristen i boet var då så stor, att medel
icke funnos ens till en anständig begrafning, hvarför konsistoriet
hemställde och kanslern biföll (4 april 1791), att härtill finge
användas 100 rdr. ur universitetets kassa, samt att Björnståhlska
stipendiet, som Thorborg innehaft, fick löpa för hans räkning till årets
slut.
Fyllandet af platsen efter Thorberg låter oss se, huru mycket
privata relationer spelade in i tidens befordringsfrågor.
Själfskrifven till platsen var den lärde bibliotekarien P. F. Aurivillius, om han
ville hafva den. Men han var oumbärlig vid bibliotekets pågående
regenerationsarbete och ville själf icke öfvergifva denna plats, som
då icke kunde fyllas med någon person, som var den svåra
uppgiften vuxen. Rosenstein, som visste detta, men å andra sidan gärna
ville göra sin utmärkte släkting en tjänst genom att skaffa honom
af halsen den tyngande börda, som ban vid sin
bibliotekarieutnämning fått påtaga sig, att årligen utbetala sin halfva lön som pension
åt biskop Lindbloms broder,2 hittade då på, att Aurivillius skulle
för skens skidl söka platsen, och att den unge docenten Kristoffer
Dahl,3 som säkerligen kunde påräkna de flesta rösterna i Upsala näst
Aurivillius, skulle förbinda sig att, om Aurivillius trädde tillbaka
och han själf sålunda blefve nämd, öfvertaga pensionen till
Gabriel Lindblom; härigenom skulle ock professorn i orientaliska språk
vid Åbo universitet P. Malmström kmuia utestängas från förslaget,
han var i Rosensteins ögon en farlig rival, troligen därför att han i
Finland hade tillfälle att personhgen föra sin talan hos konungen.4
Rosenstein skyndade ock, för att förekomma en dylik öfverraskning,
hvarpå man ej var ovan från Gustaf III:s sida, att. den 9 juli
tillskrifva konungen och bedja honom att icke på förhand gifva någon
löfte på platsen. På samma gång omnämde ban äfven, att Dahl
ämnade anmäla sig till densamma, och sökte bereda marken för
honom genom följande teckning’af hans person. »Det är en af lyckan
glömd men förtjänt karl, som kan både grekiska och latin
fullkomligen och med dessa språk förenar en god smak i svenskan. Han har
vunnit priset i svenska akademien för öfversättningar af Cicero och
1 Kons. prot. 6 febr. 1790.
2 Se ofvan s. 630.
3 Dahl, född 1758, mag. 1782, docent i latin 1784, hofpredikant 1786,
dog 4 sept. 1809.
1 Allt detta framgår af P. F. Aurivillii bref t. Lidén 6 juli 1790 (Ups.
Bibi., G. 151: m) och A. Murrays bref t. Aurivillius 14 juni 1790 (Ups.
Bibi., G. 4: db).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
