Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•668
Han fick nu tydligen hertigen helt och hållet i sin hand som fordom
Creutz, och lian bär väl så godt som hela ansvaret för det sätt, hvarpå
universitetet härefter upptuktas. Hos K. Maj:t, d. v. s.
hertigen-regenten, föredrog M. Rosenblad universitetsärendena, sedan
ecklesiastikexpeditionen upphäfts och sammanslagits med den för
inrikes ärenden.
En fråga, som på senare år mer än en gång upprört
konsistoriet, löstes af hertigen-regenten samma dag som ban officiellt antog
kansleriatet. Den gällde, i hvilken tur rektorsämbetet skulle gå
mellan professorerna. Den ursprungliga bestämmelsen, att det
gick från fakultet till fakultet, tills alla i de tre högre haft det, och
att det därpå skulle i följd beklädas af återstående medlemmar i
den filosofiska fakulteten, hade syftat till att åstadkomma en viss
likhet mellan såväl fakulteternas som professorernas rätt till
platsen, och så länge professorernas antal långt in på 1700-talet icke
undergått någon förändring, försiggick valet oftast utan svåra
konflikter, ty mot de åtta professorerna i de tre högre fakulteterna
svarade ju någorlunda antalet af tio i den filosofiska. Dock var
man ej blind för, att en hastig lä raromsättning i en fakultet, särskildt
i den största, den filosofiska, kunde föra till, att ämbetet stannade
i samma omgång, som det hette, längre i en fakultet än kanske
lagstiftaren afsett, hvarjämte tolkningen af bestämmelsen, att ingen
kunde väljas, som icke varit professor i två år eller beklädt
motsvarande munus honorificum, stundom förde till gräl, om det
ämbete en professor beldädt före sin utnämning skulle anses för
honorificum. Emellertid lefde man sig in i den föreställningen, att
alla fakulteter skulle vara på visst sätt lika berättigade, så
orimligt detta än var, då deras medlemsantal var så olika och ju
konstitutionerna förutsatte, att ämbetet skulle dröja längre inom den
filosofiska än i de öfre. Men när så filosofiska fakulteten växt
hastigare än de andra och i Gustaf III:s tid hade att uppvisa fyra nya
medlemmar, professorerna i fysik, kemi, privatekonomi och slutligen
bibliotekarien efter 1785 såsom professor i litteraturhistoria, under
det att teologiska fakulteten minskats genom indragning af två
professurer, tyckte man i de högre fakulteterna, att ämbetet dröjde
allt för länge inom den filosofiska, hvilket man fann strida mot
fakulteternas så kallade likhet i rättigheter. Vidare gjorde de täta
förläningarna af e. o. professorstitlar, att allt flere, som blefvo
kon-sistoriales, förut varit e. o. professorer och ville vid rektorsvalet
åberopa, att detta var ett munus honorificum. Besynnerligt nog
tyckes ingen hafva kommit på den tanken, att som alla professorer
borde vara likställda, hvilken fakultet de än tillhörde, ämbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
