Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•387
borde gå efter utnämningsålder, oafsedt till hvilken fakultet
kandidaten hörde, detta hade ju varit full rättvisa. Men det stred emot
den gamla uppfattningen af en viss rang fakulteterna emellan.
Frågan blef akut i maj 1789, då kemisten Johan Afzelius, nämd
professor 1784, var i tur att blifva rektor. Flygare, sedan 1787
professor i den juridiska fakulteten, ansåg dess rätt kränkt, och två
läkare, Thunberg och Acrel (af hvilka väl Thunberg men icke den
senare innehaft rektoratet), instämde. Kanslern godkände
emellertid Afzelii val den 28 maj, men förklarade sig för ögonblicket
icke hafva tid att upptaga den af de protesterande väckta frågan,
hvilken för öfrigt alltid måste slutligen underställas K. Maj:ts
afgörande. Inpå hösten samma år aflät han dock till konsistoriet
en skrifvelse (2 okt.), hvari han begärde dess yttrande i den
väckta principfrågan. Konsistoriet remitterade ärendet till de fyra
dekanerna.1 Christiernin tog bland dem ledningen, han ville hafva
in den bestämmelsen, att ingen finge blifva rektor, som ej i två år
varit ordinarie medlem af konsistoriet »utan afseende på något förut
innehaft munus honorificum», och att inom fakulteten värdigheten
skulle gå efter professurer, så att när en professor haft det, men
hans professur af någon orsak fått ny innehafvare under samma
omgång, den senare skulle förbigås och först komma i tur i nästa
omgång. Naturligen åsyftade detta egentligen den filosofiska
fakulteten, i hvilken såsom den största omsättningen var starkast.
Thunberg ville ytterligare förtydliga detta genom en
bestämmelse, att när rektoratet efter att hafva passerat de tre öfre
fakulteterna öfvergick till den filosofiska för att gå den igenom till slutet,
skulle omgången stanna med den, som var den siste, då ämbetet de
finitivt gick öfver från de högre; han ville ock hafva uttryckligen
stadgadt, att titeln e. o. professor ej vore ett munus honorificum.
Konsistoriet upptog det Christierninska förslaget i sitt yttrande
till kanslern den 31 oktober,2 ehuru det, tydligen af hänsyn till
konstitutionernas gällande bestämmelser, efter de af Christiernin
föreslagna orden »utan afseende på något förut innehaft munus
honorificum» insköt försiktigtvis ett »eller att åtminstone stadgadt
blefve, hvad med munus honorificum förstås». Kanslern gjorde dock
ingenting åt saken,3 vare sig han fann saken benig eller af mindre
’ Dekanernas yttrande 21 okt. 1789 är tryckt i Bih. 5, s. 195.
2 Tryckt i Bih. 5, n. 62.
3 Neikter hade dock bedt Rosenstein i bref af 6 nov. 1789 (Ups.
Bibi., F. 830: e), att på något sätt reglera frågan för att slippa undan
grälet mellan dorn, som längtade efter hedern; för egen del vore han
likgiltig, huru beslutet utfölle, ehuru ban fann Christiernins förslag förnuftigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
