Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•673
höra dem under sina föreläsningar, hvilkas värde för öfrigt tycktes
mätas efter antalet icke efter beskaffenketen, och att med ledning
af dessa förhör insända till kanslern omdömen om sina åhörare.1
Försöket hade strandat på sin egen omöjlighet, och i den lyckliga
tid, då Gustaf III var kansler, återfingo lärarne sin frihet och
blindos ej af andra föreskrifter än dem, som undervisningens ock
vetenskapens kraf af sig själfva uppställde. Tyvärr blefvo i Creutz’
tid de olyckliga författningarna ej blott återupplifvade, utan äfven
skärpta, och af egen erfarenhet kunde lian vittna, att deras enda
följd blifvit en allmän modlöshet hos lärarne, hvilka dessutom,
därest författningarna skulle strängt efterlefvas, försattes i den
pinsamma ställningen att möjligen missleda sina förmän genom
oriktiga uppgifter, ty det vore för läraren omöjligt att säkert bedöma
sina olika åhörare, allra mest om dessas antal, som fallet var för
några professorer, stege öfver 200. Lärarne misskändes, och man
fick upplefva, att män, hvilkas namn kan aldrig kunde nämna
utan vördnad, en Karl Aurivillius, en Johan Floderus, fingo
föreställningar för, att deras diarier icke voro affattade i rätt form och att de
icke gjorde annat än föreläste offentligt, och detta hade skett
samtidigt med, att Europa erkände dem för de första i sina vetenskaper,
och att de skapat en utmärkt skara lärjungar, kvilkas kärlek de
ägde. I detta sorgliga förhållande inträdde dock en ändring, då
salig konungen ånyo öfvertog den närmare vården om universitetet;
kuru detta motsvarat sin lysande beskyddares förtroende,
därom finge eftervärlden döma, säkert vore, att de studerandes antal
därunder tillväxt samt att flit och drift icke saknats hvarken kos
dem eller deras lärare. På grund af denna erfarenhet vågade han
hemställa hos hertigen, att det nu måtte få förblifva vid den praxis,
som bhfvit en följd af konung Gustafs välvilja, och att således
hvarje lärare finge välja sin undervisningsmetod och modifiera den
efter sina åhörares art och vetenskapens kraf, att förhören vid
föreläsningarna icke måtte ifrågakomma, utan de enda förhör, som
med en student skulle anställas, blifva de, som erfordrades, då han
själf anmält sig till någon examen, att de månatliga diarierna
ersattes med halfårsdiarier och att anteckningen å dessa om föreläsningar,
som utan laga förfall försummats, måtte afgifvas af rektor ock
dekanus. Sitt anförande slöt Boetkius med de skarpa orden, att de
öfverklagade författningarna endast skulle tjäna till att göra
univer-versitetet till en skola ock vetenskapen till ett barnajoller samt
omöjliggöra meddelande af solida kunskaper, det vore ock fåfängt
1 Det är väl på Gyllenborgs tid ban här syftar. Se ofvan s. 177.
Ups. Univ. Bist. III, 1. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
