Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•674
att försöka genom reglementen väcka flit hos läraren, om han
vore håglös, eller skicklighet, om han vore oduglig.
Hertigens enda uttalande i anledning af Boethii anförande
blef, det var för öfrigt hans enda svar på hvarje fråga, som i
sessionen förehades, att han skulle afvakta konsistoriets skriftliga
yttrande i saken och efter dess pröfning afgifva sitt nådiga utslag.
Konsistoriets skriftliga utlåtande,1 som angaf sig uttala dess
enhälliga tanke, utvecklade något vidlyftigare hvad Boethius
föredragit i hertigens närvaro. Det framhöll, att lika omöjligt som det
skulle vara att vilja försöka att föreskrifva en ensartad
undervisningsmetod för alla vetenskaper, lika litet vore det lyckligt att inom en
särskild vetenskap stadga en sådan, från hvilken man ej finge
afvika; läraren måste rätta sig efter lärjungarnes insikter,
vetenskapens utveckling och vunnen erfarenhet. Särskildt olyckligt vore
att som skett föreskrifva, att vid undervisning i de lärda språken
lärjungarne skulle explicera en auktor och lärarne korrigera, med
dylikt kunde ett universitets lärjungar öfva sig själfva, och de
väntade sig något annat af föreläsningarna än sådana öfningar, som
passade för en trivialskola. De anbefallda förhören vid
föreläsningarna hade visat sig overkställbara, ty man kunde icke tvinga
lärjungarne att svara, och det hade händt, att de, som lärarne visste
vara de bästa, hacle suttit stumma, ja att lärosalar, som annars
varit fulla af åhörare, stått alldeles öde de dagar man anat att
förhör skulle anställas; förhören hade äfven visat sig e] svara mot
sitt ändamål, ty det var vanligen de minst blygsamma och skickliga
som höllo sig framme, under det de bättre afvaktade de verkliga
examina för att lägga sina kunskaper i dagen, berömmet föll därför
ej rättvist. Den föreställning man gjort sig, att ungdomen genom
dessa förhör skulle förvärfva en nödig dristighet och vana vid att
uppträda offentligen, vore ogrundad, och dylika samt vida bättre
tillfällen saknades ingalunda vid ett universitet, allra minst där
disputationsöfningarna voro så talrika. För öfrigt vore det
otänkbart, att icke en nitisk lärare, som hade ungdomens förtroende, äfven
utan några föreläsningsförhör, snart skulle förvärfva
erfarenhet-om sina lärjungars skicklighet och hvilka af dem förtjänte
utmärkas. Med styrka opponerade sig konsistoriet mot den oriktiga
föreställningen, att det skulle vara ett bevis på försummelse i
ämbetsplikter, att en professor ej alltid hölle äfven privata kollegier vid
sidan af sina offentliga föreläsningar. Ehuru lagen icke ålade dem en
en dyhk skyldighet, hade de icke undandragit sig densamma, om lär-
1 9 juni 1792 i Bih. 5, n. 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
