Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•675
]ungarne uttryckt önskan därom, men det var oftast onödigt, då
adjunkter och docenter höllo talrika sådana kollegier, och man
hade icke velat gå dem i vägen. Professorerna hade ändå offrat
mycket af sin tid för att gifva ungdomen anvisning för dess
själfständiga studier, som dock vore viktigare än alla kollegier. Med
saknad erinrade konsistoriet om den tid, då Gustaf III haft vården
om universitetets angelägenheter, huru han först som kansler 1768
med välbehag lyssnat till den store Linnés föreställningar mot den
stränga reglementeringen och då beviljat lärarne nödig frihet i
deras vetenskapliga undervisning, och huru ban sedan under
kronprinsens kansleriat uppträdt som universitetets lysande
beskyddare. Denna erinran på slutet om Gustaf III :s lyckliga tid har nog
icke kbngat så väl i öronen på den höge mottagaren, hvars regering
allt mer trädde i opposition mot den föregående tiden, och än
mindre har den väl smakat kanslerssekreteraren Noréen, som varit
egentliga upphofvet till Creutz’ drakoniska lagar, och som nu återtagit
samma plats hos hertigen och vunnit dennes oinskränkta förtroende.
Med hvilken förbittring blandad med fruktan man i Upsala
betraktade denne man, som väl kan kallas universitetets onda
genius, framgår af Tingstadii samtidiga privatbref till Rosenstein,1
i hvilket han besvär denne att söka afböja Noréens bemödande
att återupplifva de förhatliga författningarna från Creutz’ tid. Han
utmålar där i svarta färger den hatade mannens personlighet.
Denne, son af en förmögen skeppare i Stockholm, hade, säger ban, gjort
ett fruktlöst försök att i Upsala taga en filosofisk examen, därpå
förskaffat sig civiltjänst i Stockholm och så efter några år lyckats
att för 30,000 dlr. kpt. tillköpa sig af J. Arrhenius
kanslerssekrete-rarplatsen, som i hans hand användts som medel att öka hans
inkomster och att låta universitetet känna tyngden af hans arm,
hvarom de förhatliga författningarna bäst buro vittne, då de endast
af-sett att chikanera och fuktla professorerna genom att söka
förvandla dem till skolmästare under hans spira. Hans svartaste
bedrift vore dock, att han ställt så till, att så ädle och utmärkte
lärare som Floderus och Aurivillius fått uppbära af sin höge kansler
oförtjänta stickord, som skulle de försummat sina skyldigheter
att hålla privata kollegier. Och dock var, som Tingstadius
upplyser, rätta förhållandet det, att desse män, som för sitt deltagande
i bibelkommissionen ägde rätt till tjänstfrihet, i alla fall af kärlek
till vetenskapen samtidigt upprätthållit sina föreläsningar, ehuru
de lämnat kollegierna åt sina adjunkter och docenter. Hade dessa
1 15 juni 1792 i Bill. 5, n. 74.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
