Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67(5
män, utbrister Tingstadius med berättigad harm, varit lika
vin-ningslystne som Noreen, bade de kunnat inskränka sig till att
gifva inbringande privata kollegier ocb begagna sin lagliga rätt att
inställa sina offentliga föreläsningar. Föreläsarens arbete vore nog
tungt ändå, utan att det behöfde ytterligare nedtyngas, genom att
en olärd skrifvare, soin för penningar köpt sig rättigheten att
döma öfver vetenskapen, skulle taga sig före att tala om
skyldigheter, som en lärare skulle hafva försummat. Bestämmelsen om
förhör vid föreläsningarna skulle, om han (Tingstadius) iakttagit den,
haft till följd, att han knappt haft tio åhörare mot de femtio han
nu hade, den vore kanske afsiktligt uppfunnen af en okunnig men
högmodig och afvog kanslerssekreterare, för att chikanera en
professor för det ringa åhörarantalet, som just af bestämmelsen
framkallats. Föreskriften att undervisning i de lärda språken skulle ske
genom åhörarnes expükation af en auletor vore en ren vanära
för universitetet. För professorerna vore det visserligen bekvämt
att agera skolmästare och icke behöfva preparera sig, men man
kunde väl icke begära, att mognade docenter, präster och magistrar,
ofta gamla karlar, skulle gå på föreläsningarna för att höra unga
studenter dåligt öfversätta en författare. Suckande erinrade äfven
han om Gustaf III :s tid, då en ny sol uppgick för universitetet, då
inga besvärande band lades på lärarne och vetenskapen, utan man
fick opåtalt och i lugn sköta sin syssla, då inga onådiga uttryck
späckade kanslersbrefven och inga nya författningar utfärdades,
utan att universitetets tanke inhämtades, därför hade man ock då
täflat i att uppfylla sina plikter.
Allt var dock förgäfves. Rosensteins inflytande var tydligen
förbi i och med gustavianernas aflägsnande, och Noreens vilja
allsmäktig. Den 14 juli utfärdades hertigens svar,1 som innehöll ett
blankt afslag på universitetets önskningar. Det hette helt kort,
att pröfningen af förordningarna och af konsistoriets yttrande fört
till den säkra öfvertygelsen, att de förra voro välgrundade och
förtjänte både bifall och verkställighet. Var redan detta korta, all
motivering saknande beslut en förödmjukelse för universitetet
att mottaga, låg en ännu större däri, att kanslern uttalade sin
förvissning, att konsistoriet, med klar blick för författningarnas
syfte och för vikten af, att de blefvo till en verklighet, skulle
bemöda sig om att tillämpa dem på det sätt, som stämde öfverens med
detta syfte.
I de två andra viktigare frågor, som i anledning af kanslersbe-
1 Bih. 5, n. 75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
