Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
bättre, än som skulle ban saknat tillräcklig färdighet i franska
språkets skrifvande,1 och om hans efterträdare Raibaud, som
konsistoriet dock förskaffade professorstitel 1762, uttalade det 1785, att
hans undervisning blott bestod i explikation.2 Likaså gjorde
kanslikollegiet 1772 anmärkning vid, att de som anställdes vid dess
utrikesdepartement visat sig äga bristfälliga insikter i tyska.3 Man
torde väl häraf kunna sluta, att språkmästarnes undervisning
lämnat åtskilligt öfrigt att önska. Huruvida den undervisning, som
gifvits af de få docenter som förordnats i moderna språk, varit af
annat slag och möjligen gått ut på en undervisning af mera
språkvetenskaplig art, är omöjligt att säga. I engelska har, som jag förut
visat, från 1741 funnits en docent L. J. Kullin, som dock 1746
öfvergick till en docentur i matematik,4 i tyska en M. Schultz, som blef
docent 1750 och afflyttade 1757. Möjligen har den titel af engelsk
språkmästare, hvarmed Andreas Hesselius Americanus hugnades,
icke. varit annat än ett slags docentur. Vid sidan af dessa hafva
andra docenter och magistrar gifvit undervisning i moderna språk.
Jag har anfört exemplen af Håkan Sjögren och Daniel Annerstedt,
de kunna ökas med flere. Så har vetenskapsakademiens blifvande
sekreterare den ryktbare P. Wargentin undervisat i franska,5 och
1772 d. 14 nov. beviljade konsistoriet en hofjunkare C. G.
Manner-crantz att undervisa i engelska. Intresset för en bättre
undervisning i de moderna språken och äfven behofvet af en sådan kunna
icke hafva varit stora, då konsistoriet kunde 1798 afstyrka"
anställandet af docenter i lefvande språk och kanslern ansluta sig till dess
åsikt. Man äger dock icke häraf draga den slutsatsen, att här rådt
en bedröflig okunnighet i de moderna språken. En mängd af
disputationerna visar, att deras författare haft en god bekantskap
med den moderna litteraturen, och flertalet af lärarne hade på långa
utländska resor förvärfvat sig språkliga insikter. Särskildt har det
starka tryck som franskan utöfvade, i synnerhet sedan Gustaf III
som kansler och konung trädt i närmare beröring med universitetet,
nog gjort mycket till för att egga våra professorer att lägga sig vinn
1 So ofvan sid. 121.
2 Se ofvan sid. 125.
3 Se ofvan sid. 126.
4 I franska tyckes Kullin ej varit liemma. I kons. anmärktes 19
dec. 1747, att han i sin disputation: Do necessitate argumentorum etc.
intagit en af honom själf öfversedd fransk gratulation, som vimlat af
grofva fel.
6 J. A. Ilagströms autobiografi i Bergianska saml. T. 19.
• Se ofvan s. 129.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
