Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
och sedan ändock »uppkonstruera vissa sedliga begrepp af apriorisk
natur. Christiernins framställning i programmet hör visserligen
icke till de klarare, och den har ådragit honom kritik af en annan
varm Lockian, Nils von Rosenstein, hvarpå Christiernin mot sin
vana svarade modest och undfallande.1
Den praktiska filosofien representerades i nära trettio år (1719
—1748) af Anders Grönvall; öfver sin omfattande professurs alla
ämnen, etik, politik, naturrätt, folkrätt och statslära har ban
troget föreläst. Pufendorffs »De officio hominis et civis» har varit
den auktor som ban i likhet med sina företrädare oftast användt,
därjämte läste ban ibland J. H. Boecleri »libellus memoralis ethicus»,
som 1718 trycktes i Upsala, M. D. Omeisii »doctrina virtutum», J.
G. Röseri »institutiones morales» och J. Schefferi »Breviarium
poli-ticum Aristotelis». Hvilket anseende ban haft som lärare är
obekant. Då ban var en berest och kunnig man, får man väl antaga,
att ban icke vanskött sitt ämne; de disputationer som ventilerats
under honom göra ett godt intryck, man tycker sig se att ämnet
studerats med intresse. Litet egendomlig förefaller väl hans vana
att äfven läsa öfver Gazetterna, men hans samtid fann detta helt
naturligt, och det var ett godt sätt att förskaffa ungdomen någon
kännedom om den aktuella europeiska politiken. Att moralen för
honom var mer än en blott filosofisk distinktion, kan man se af den
djupa ovilja åt hvilken han gaf luft, då sedermera
akademisekreteraren Karl Klingenberg presiderade 1741 för sin disputation
»Dis-cursus practico-moralis de odio et amore sui» och i densamma
uppställde nyttan såsom moralitetens princip. Det var ju att söka
kullslå hvad sådana auktoriteter som Pufendorff, Cumberland,
Boe-clerus, biskop Rydelius och för öfrigt ban själf i talrika
disputationer bevisat.2 Först vid 77 års ålder lämnade ban professuren åt
Lars Dahlman, som behöll den till sin död 1764. Under denne har
tydligen Wolffianismen gjort sig gällande, åtminstone föreläser
ban öfver Wolffs »Institutiones juris naturæ et gentium», efter att
i början hafva användt Schefferi arbete »Grotius enucleatus»; i
etiken har han användt F. C. Baumeisters »philosophia practica
universalis». Det ej ringa antalet disputationer under hans presidium
(101 stycken) borde vittna om, att studiet ej legat nere under
honom, men de förefalla i allmänhet ganska obetydliga både till
innehåll och omfång. Det är att märka, att liksom professor
skytte-anus genom sina föreläsningar i politik ocli folkrätt på visst sätt
’ D. 11 juli 1788 (orig. i Ups. Bibi., F. 830: b); Rosensteins bref
har jag tyvärr ej kunnat återfinna.
3 Grönvall till N. Oelreich 25 april 1741 (Berg. saml. T. 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
