Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
delade arbetet med professorn i praktisk filosofi, kar äfven
dispu-tationsbördan i dessa ämnen, särskildt i den snillrike Johan Ihres
tid, delvis burits af denne. Hur det nu än må hafva förhållit sig
med Dahlmans förmåga som undervisare, torde man icke böra fästa
för stor vikt vid don, man kan väl säga, anklagelseskrift mot honom,
som Höpken adresserade 1763 till prokanslem ärkebiskop Samuel
Troilius.1 Höpken hade personliga skäl att vara uppretad mot
Dahlman, ocli hans intresse för att få moralen underordnad under
religionen förefaller mig med kännedom om Höpkens personlighet
något konstlad, så mycket mera som han i andra bref från samma
tid utgjuter sig öfver Upsalateologerna. I detta bref åter säger
han sig icke betvifla, att teologerna inrättat sina lektioner så, att
förståndet blir upplyst och hjärtat förbättradt, men väl känner han sig
osäker, om icke undervisningen af professorn i praktisk filosofi mest
går ut på termer och divisioner samt allenast blifver »en förelöpare
för en juris prudentia civilis hvari hjärtat tager ingen del». Och
dock är det nu, säger Höpken, då moraliteten aftager, af vikt att
förbättra den uppväxande generationen och gifva den afsky för de
fel, hvaraf den närvarande tiden lider, men därtill »tjänar icke
Wolf-fens Institutiones juris naturae et gentium, som prof. Dahlman
nu uttyder och ännu länge uttyda lärer». Om Höpkens önskan
kom ur hans hjärtas djup, skulle den inom några år
tillfredsställas, då den sedligt stränge och nitiske Sleincour efterträdt
Dahlman. Innan jag lämnar Dahlman, vill jag erinra, att det var i hans
tid, som den entusiastiske Peter Forskål råkade så illa ut, för att
han offentliggjorde sin ryktbara lilla skrift »Tankar om borgerliga
friheten», hvars demokratiska tendens väckte sådan ovilja hos
den aristokratiska frihetens målsmän, ej minst hos Höpken själf,2
och dock var moralitet det som minst saknades i detta arbete. Så
vidt man vet, var det dock icko Dahlman utan N. Wallerius, som
förnämligast förföljde Forskål.
Johan Peter Sleincour, som efterträdde Dahlman 1765 och i
20 år verkade som professor, stod vida öfver sina företrädare. Med
stora fordringar på sig själf, rättrådig, flärdfri och enkel är han en
läraregestalt som man måste betrakta med djup aktning. Det är
ju möjligt, att, som skalden J. G. Oxenstjerna under sin
studenttid uppfattade honom, han kan hafva förefallit en liflig och poetisk
yngling »lika torr som den författare [C. Wolff] han behandlade»,3
1 Höpkens bref af 28 febr. 1763 i Höpkens skrifter, 1, s. 481—83.
2 Afd. 1, s. 330 ff.
3 Se det utdrag ur Oxenstjernas dagbok, som O. Eneroth intagit
i sitt arbete: Litteratur och konst, 2, 1876.
Ups. Univ. Bat. m, 2. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
