Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-586
giet, att K. Maj :t på grund af de skäl konsistoriet anfört låtit tanken
förfalla. Föreningstanken upptogs emellertid igen 1780, då Wallerii
efterträdare i inspektoratet, Johan Ihre, aflidit, men afslogs äfven då
af Nerkingarne, först 1805 genomdrefs sammanslagningen af
Tingstadius.
Nationsinspektoraten, som i begynnelsen, alltifrån att
konsistorium 1663 ingripit reglerande i nationernas verksamhet, tillsatts af
detta, hade sedermera småningom och troligen ganska tidigt kommit
att tillsättas genom nationernas fria val.1 Det var ju helt naturligt,
att dessa ville hafva en röst med i valet af sina förmän, och
konsistoriet har nog ej heller haft något däremot, då uppdraget icke var någon
sinekur och länge betraktades snarare som en besvärlig börda. Men
under tidens fortgång kunde man ej undgå att iakttaga, att platsen
ock hade sina fördelar för en konsistorialis genom det stora klientel
bland studenterna, som en professor kunde sålunda förskaffa sig.
Och i samma mån platserna började blifva mera eftersökta, varsnade
man äfven, att deras bekommande mycket berodde af den popularitet
en professor förvärfvat sig och kanske än mer af det inflytande, som
studenterna förmenade, att en professor kunde hafva på gestaltningen
af deras framtid. Denna omständighet i förening med den riktiga
uppfattningen, att besättandet af platser, som numera hade sådan
betydelse för universitetslifvet, icke borde få försiggå, utan att
konsistoriet däri toge del, var nog orsak till, att vid arbetet 1726 på en revision
af konstitutionerna, man föreslog i konsistorium, att nationerna blott
skulle hafva rätten att sätta förslag, men konsistoriet rätten att
utnämna. Särskildt inverkade nog ock då, att inspektoratens fördelning
börjat falla väl ojämt, i det att flere hopades på en hand, under det
att många professorer blefvo alldeles utan; ej minst verkade kanske,
att teologerna fått ett gifvet öfvertag. Dessa, som redan i förra seklet
gjort anspråk på att ensamme innehafva inspektoratcn för ärkestiftets
nationer, hade sedan slagit under sig allt flere. Jurister och läkare
voro särskildt förargade, emedan de voro så godt som alldeles
uteslutne, och redan vid tidehvarfvets början bröt missnöjet ut, då vid
Östgötarnes val af Törner 1719 juristen Reftelius och läkaren
Rudbeck gjorde anmärkning däremot på den grund, att Törner förut var
inspektor för Ångermanlänningar och Yästerbottningar. De som
då innehade inspektorat genmälde visserligen härtill, att de alltför
gärna unnade de andra att öfvertaga ett uppdrag, som medförde så
myckct omak och besvär; man kan dock med allt skäl betvifla, att de
haft något allvar med sitt anbud, ty platserna betraktades nu som en
1 1672 begär Kalmar nation hos kons., att få A. Norcopensis till
inspektor (O. Edelstam, Natio Calmariensis Upsaliensis, 1913, s. 34).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
