Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-587
förmån och ett maktmedel.1 Förklaringen till det sista ligger däri,
att ungdomen icke utan skäl beräknade, att teologerna framför andra
skulle vara i stånd att förhjälpa dem vid befordringarna inom kyrkan
ock skolan, de banor på hvilka flertalet ännu kade att söka sitt
lefve-bröd. Det låg emellertid obestridligen en sanning i att inspektoraten
voro ojämt fördelade och särskildt kommit teologerna till godo. Man
finner nämligen, att 1722 hade en teolog (Djurberg) tre nationer,
tvenne (J. Palmroot och D. Limdius) hvardera två,2 och den fjerde
(Molin) en nation, således voro åtta af de tjugu nationerna (jag
medräknar ej nu Finlands) i teologernas händer, och därtill kom, att
ytterligare sex nationer innehades af tre filosofie professorer, som
betraktades som halfva teologer; af de återstående innehade Törner tre,
samt Hermansson och Grönvall hvar sin (Smålands och Kalmars),
hvem som hade Österbottens är obekant. Missnöjet öfver denna
olik-ket fortfor, och 1723 gaf juristen Reftelius luft åt detsamma med
påpekande af obilligheten i, att 10 professorer icke ägde något inspektorat,
under det 8 kade i sin hand fjorton stycken. Missförhållandet var
onekligen skriande, och konsistoriet uppdrog åt Reftelius som rektor
att uppgöra ett projekt till lämplig fördelning. Huruvida detta skett,
är alldeles obekant, men oviljan mot teologernas öfvervikt förde till,
att några år efteråt, då tvist uppstod, om professor Skytteanus
Hermansson eller teologen Melander, mellan hvilka Stockkolms nation
delat sina röster, skulle få detta inspektorat, fick Melander stå
tillbaka, dock först efter långvarig strid.
Valen i Södermanlands ock Nerikes nationer, efter att D. Lundius
blifvit biskop i Strängnäs 1729, tyckas ej gifvit anledning till strid,
man unnade väl den nyss undanträngde Melander att få den förra, och
Klingenstjerna, som valts af Nerkingarne, var icke teolog. Men när
Stockholmarne efter Hermanssons död 1737 valt Melander, som ju
redan förut hade en nation, och när Gestrike och Helsinge nationer
samma år efter Djurbergs död valde Beronius, som nyss blifvit
teologieprofessor, uppflammade striden med förnyad våldsamhet. Den
tydligen ganska hetsige Wallrave tog då upp frågan med synnerlig
skärpa.3 Den långa strid som Melanders val uppväckt slöts emellertid
med, att konsistoriet stadfäste detsamma, men som däri låg ett afsteg
från den princip oppositionen velat käfda, att flera inspektorat ej
finge hopas på en hand, fortfor missnöjet, och följande år tändes en
1 Se Afd. 1, s. 128 ff., mycket af det efterföljande är hämtadt ur den
framställning jag där gifvit af inspektoratsfrågan.
2 Jag har i Afd. 1, s. 128 förbisett, att Palmroot äfven hade
Västmanlands nation.
s Om hans anförande se Afd. 1, s. 129.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>