Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-588
ny än häftigare strid, i hvilken äfven indrogs frågan om nationernas
rätt att utan konsistoriets inblandning fritt utöfva sin valrätt. Den
blef så mycket bittrare och märkligare, som tidens partiväsen spelade
in vid dess afgörande och nog gaf den sin egentliga prägel.
Då jag förut tecknat denna strid, som upplågade 1738 i anledning
af, att Hattvännerna A. Celsius och M. Beronius valts till inspektörer,
hänvisar jag till denna1 och framhåller här blott hufvuddragen. Bägge
de valde hade inspektorat förut, Celsius öfver en större, Beronius
öfver två mindre, hvarför valet stred mot den af Wallrave uttalade
och af flertalet godkända principen, hvartill nu kom att detta flertal
nog hade starka Mössympatier och ej ogärna såg. att två Hattar blefvo
hdande på principens tillämpning. Trots att Beronius häfdade
nationernas oinskränkta valfrihet, fastslog konsistoriet 12 maj 1738, att
ingen nation finge välja till inspektor den som förut hade ett stort
landskap eller två små. Härigenom blefvo bägge kandidaterna
utestängda. Besvär anfördes öfver konsistoriets beslut, men saken drogs
ut genom flera år, genom att dels Bondes afgång från kansleriatet
vållade uppskof, dels hans efterträdare Gyllenborg för sina politiska
göromål ej hade synnerlig tid öfrig för frågor, som ej syntes kräfva
hastigt afgörande. Härunder grep partipolitiken vid riksdagen in i
frågan. Protokollsdeputationen 1741 tog fatt på den, och på dess
förslag beslöto ständerna att hemställa hos K. Maj:t, att nationernas
fria valrätt måtte fastslås, hvilket ock skedde genom kungliga brefvet
16 sept. 1741. Riktigheten af Beronii val var därmed erkänd. Celsii
valfråga, i hvilken lagligheten af valförfarandet var omstridd, löstes
af Gyllenborg 1742 till Celsii förmån. — Vid den strid, som några år
senare (1747) uppflammade i Västgöta nation,2 gällde det ej de förra
stridsfrågorna om hopandet af inspektorat och om nationernas valfrihet.
Den senare frågan var definitift löst genom brefvet af 1741, och den
nu valde Halenius var förut blott inspektor för den lilla Roslags
nation; konsistoriet hade endast och med rätta ogillat nationens regellösa
och något otillständiga förfarande. Slutet blef emellertid, att Adolf
Fredrik som kansler, under ett lent erkännande af att det kanske ej
gått så ordentligt till, dock godkände valet, men så gällde det ock att
gynna den Hattvänlige Halenius, som nyss så öppet tagit prinsens
parti vid kanslersvalet. Den fria valrätt, som tillerkänts nationerna,
tyckas dessa sedan hafva länge utöfvat utan att bekymra sig om att
ens notificera valet för konsistorium; man finner ock rektor 1756
uttala sin tillfredsställelse i konsistoriet öfver, att Uplands nation
1 Se Afd. 1, s. 130 ff.
■ Om denna valhistoria se Afd. 1, s. 225.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
