Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-608
att göra åtskillnad mellan landskapens naturliga behof, att sluta
sig samman inom sig för gemensamma intressens bevakande, ock de
oftast stormiga muntrationskonvent, som följde ofvanpå de
allvarliga förhandlingarna, och det var denna skefva uppfattning som
gjorde, att universitetets män länge sågo i landskapsutvecklingen
en farlig utväxt, som man med alla krafter borde bekämpa. Men
äfven sedan deras syn på landskapsinrättningarnas betydelse
alldeles förändrats, och nationerna efter hand inordnats som erkända
och behöfliga led i universitetets organisation, fortfor man att med
oblida ögon se de s. k. nationskonventen, å hvilka studenterna gåfvo
fritt lopp åt ungdomens behof af ett gladt samlif mellan skål och
vägg. Och därpå var ju ej att undra, då dessa samkväm ofta blefvo
stormiga nog och särskildt blefvo det, så länge nationslokaler
saknades och därför alla dylika tillställningar måste arrangeras på
stadens källare eller å förhyrda enskilda lokaler. Huru illa ansedda
dessa konvent voro i de akademiska fädernas ögon vid
tidehvarfvets början, synes däraf, att rektor 6 mars 1725 klagade i
konsistoriet öfver det onda och oskickliga väsen, som förorsakades i staden
af nationskonventen, hvarpå konsistoriet beslöt, att
nationsinspek-torerna skulle förmana ungdomen att alldeles afstå från slika
kolla-tioner.1 Ock K. Maj:t själf brännmärkte seden genom att d. 11 april
1733 skrifva till kanslern, att ban först varit sinnad att i sin nyligen
utfärdade förordning mot svalg och dryckenskap låta inflyta något
»angående de för detta brukliga och så kallade promotions-
rekto-rats- disputations- och landskapsöhl», men åtnöjde sig med att
låta kanslern varna ungdomen för dylikt. Men allt detta hindrade
icke konventen att florera som förr, och de började småningom
tolereras, ja man satte om ock tveksamt i fråga, om icke professorer
kunde mottaga inbjudningar till dylika. Så ser man professor Berch
3 maj 1745 anmäla i konsistoriet, att han inbjudits af en nation
att bi vista ett konvent som arrangerats hos rådman Kaehler, men att
ban önskade höra, om professorer kunde infinna sig på dylika, och
om de voro lofliga, då ju konstitutionerna förbjöde dem och äfven
konsistoriets protokoll torde vittna i samma riktning. Konsistoriet
måtte dock numera känt sig tämligen osäkert, kuru det skulle anse
företeelsen, efter dess svar blef, att man skulle efterse »huru
extrac-tum protocolb häröfver lyder». Och faktiskt är, att två år senare,
då alla nationer firada konvent i anledning af Adolf Fredriks val
till kansler, besöktes dylika af både rektor ock professorer.
1 I samband härmed stod nog den kungliga resolution af 24 nov.
s. å., som förklarade, att krögare, vinskänk eller köpman, som gaf drycker
på kredit åt en under informator stående yngling utan den förres vetskap
och tillåtelse, skulle gå sin fordran förlustig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
