Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
§ 6. Frågar någon, hwilkens öfvermakt wore för ett land farligare,
re-gentens eller egna medborgares? håller jag före, at utan all twifwel bör man
sky och rvsa för den förras allramäst. Ty utan at den häfwes kan aldrig den
andra häfwas. I enwåldslierrars namn och med deras makt, regeras ofta
mycket af wrånga undersåtare, owärdiga til sin öfwerhets nåd, men säkra genom
dess åtnjutande. Mäktiga regenters öfwerwåld är ock mycket swårare at
hjelpa. En förlängt drifwen tanke om kröntas helighet skyddar mer än
mycket äfwen de mäst orättwisa förstår. Många föreställa sig, at aldrig förmycket
inrymmes åt en menniskja, som är så mycket uphöjd öfwer andra, som är
Gu-da-makten si nära: kungarne i Barbariet leka onäpst med sina undersåtare»
lif, efter de anses som helgon. Non-Jurorerna i England göra sig samwete
öfwer at ej wara trogna emot en otrogen kungasläkt. Och at ej gå långt efter
exempel, då Swerige under k. Carl den tolftes krig war utarmat på folk,
lifsmedel och penningar, troddes likwäl denna hjelten ej förderfwa utan
förswara sitt fosterland. Således känna ej altid undersåtare regentens orättwisa,
och om de känna den, kunna de dock ej lätt befria sig. Förstarna bewaka
ensamma när det omtränger sina fördelar, de råda ensamma i all ting. Hos
en enda är båtnad oeh styrka af hela landet samlad. Men då somliga
med-undersåtare tryckas af de andra, märka alla obilligheten deruti; och då flera
på en gång göra missbruk af sin makt, öfwerwinner den starkare folkhopen
lättare deras skingrade afsigter och skingrade krafter. Dem gifwer derföre
allmänhetens wördnad och deras egen makt icke nog säkerhet. Enda skygden
för dom är at dölja den oförrätt de utöfwa. Mon den kan ej länge döljas, om
hwar och en får i allmänna skrifter wederbörligen tala på det, som handlar
emot det allmänna bästa.
§ 7. Borgerliga frihetens lif och styrka består altså i synnerhet uti en
inskränkt regering oeh en oinskränkt skrif-frihet, allenast alt skrifwande
hindras, som utan gensäjelse är oanständigt och innehåller hädelse emot Gud,
för-gripelser emot regering och enskildta och retelser til uppenbara laster.
§ 8. Skrif-friheten updrifwer wetenskaperna til sin höjd, röjer alla
skadeliga författningar, tyglar alla ämbetsmäns orättwisa och iir regeringens
tryggaste förswar i ett fritt rike. Den gör hela menigheten kär i et sådant
re-geringssätt. Man hörer ej lätteligen i England farliga anläggningar emot wäl
inrättade grundlagar. Oordningar stå dock der tidigt at hjelpa endast genom
en rättmätig skrif-frihet. Deremot hafwa wi flerestädes haft exempel derpå,
at då en ojämnt delad frihet med twång förswaras, skrider mensklig yrhet lätt
til wåld och förtwiflade steg, at den som tror sig wara lidande, mister hällre
alt, än at han skulle utan afund och hämd se för stor del af samhällets och sin
frihet bortröfwad af sina likar och medborgare. Den som har litet at förlora
wågar sitt med liten saknad, då han kan förmå sin owän och sin plågare at
förlora mycket. Det är wäl ej berömligt men likwäl wanligt. Friheten måste
derföre bewaras med frihet. En wis regering lämnar menigheten hällre
lägenas. Univ. Hilt. Bill. IV. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
