Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
het at yttra sitt missnöje med pennor än med andra gewär, hwilket uplyser
å ena sidan, stillar oeh förekommer buller och oro å den andra.
§ 9. Det är förut nämndt (§ 3.), at borgerliga friheten uträttar, det
hwar rättsint får med trygghet lefwa, lyda sitt samwete, nyttja sin egendom
och bidraga til sitt samhälles wälgång. Hwardera stycket wil jag kårteligen
förklara.
Lagen sätter wårt lif i mycken säkerhet, då den stadgar, at ingen får
ostraffad göra wåld på någon menniskjas kropp oeh hälsa. Men man nödgas
likwäl höra anklagare och ofta fullfölja olyckeliga dödsdomar, om ock intet
brott finnes hos den angifna. Ty samhället kan oj wara utan domstolar, och
icke dommare altid opartiska. Folkets hat och obändiga ifwer har ock ibland
bortryckt de oskyldigaste medborgare. Ingen fara är större än denna för lif
och rykte på en gång; och när den ej annorledes kan ändras, tjänar likwäl
friheten at offenteligen förswara sig, til at stilla folkets wrede oeh afskräcka
dommare ifrån konstlande. Kan ock det ej uträttas, så är åtminstone den
billigaste ersättning för så stor oförrätt, at en olycklig dömd får å daga lägga för
sina landsmänn, at han dör oskyldig.
§ 10. Samwetet grundar sig wäl ofta på falska meningar. Hwilka
ingalunda böra tålas, om de aldeles gå ut på samhällens och menniskjors
förderf, såsom jesuiternas trolösa reglor. Men merendels kunna de, som ett felande
samwete tyckes göra farliga, blifwa goda medborgare, om allenast
samhället litet kan lämpa sig efter deras willfarelse. Mennonisterna sky för ed, men
man kan lika trygt lita på deras ja och nej. Många af dem kunna ej förmås,
at angripa fienden, men de skjuta gerna ihop penningar till soldaters
underhåll. Således kunna flera samweten fela, utan at störa borgerliga enigheten.
Ja under sjelfwa friheten gifwa sig willfarelser efter hand för sanningens styrka
och aftaga, då de ofta, genom förföljelse upretade til en dåraktig nit, sprida
sig häftigare liksom en öfwertäkt eld. Ändteligen, då ingenstädes alla kunna
wara utan fel, är det af liten wigt, antingen de fela uppenbart som i England,
eller skrymta som annorstädes.
§ 11. Egendom har man i et samhälle, dels såsom statens ledamot, dels.
såsom enskildt. Af det förra slaget äro det allmännas inkomster och hwad
därmed förwärfwats, samt det allmännas tjänster. Af det senare är det som
hwar och en för sig äger. Bägge böra lagarna skydda emot öfwer wåld oeh
fria ifrån missbruk. Hwar och en inbyggare bör äga billig del i det
allmännas tunga och fördelar. Ty samhället är gemensamt och friheten bör wara.
äfwenså. Landets skatter böra därföre ej samlas genom för dryga utgifter
af några få, utan efter egen inkomst bör hwar och en bidraga til det
allmännas. Hopp at tilträda samhällets tjänster och äreställen bör ock aldrig wara
någon wärdig betagit.
§ 12. När tjänliga prof afläggas wid tilträde af liwarje publik sysla, när
de som aflagt sådant stiga endast til nästa högre ämbete i ordning efter deras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
