Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
skönt uti ett ringa auditorum antal, är denna, att auditores publici förändra
sig, och att, utom wisse stipendiater, de öfrige studerande äro gångande oeh
kommande. Det är en bewislig samling, att de listor, som uti nationerne
författas öfwer dem som anmäla sig att höra den eller den publique lectionen,
äro till större delen olika med det werkeliga auditorium, som ock professoren
aldra bäst märker wid uppropet: ty af dem som stå uppförda på listan är
icke fjerdeparten tillstädes, utan aldeles andra, som, då de tillfrågas, liuruwida
de ärna wara tillstädes eller wilja låta antekna sina namn, merendels pläga
tiga stilla, till ett tekn att de det icke wilja. Iniedlertid förändrar sig
auditorium nästan dageligen, några komma till, andra gå bort, taga sig privata
collegia eller aldeles blifwa liema, särdeles när elak wäderlek oeh sträng köld
infaller, så att om en professor skulle redeligen intyga hwilka warit hans
åhörare, borde han dageligen upropa och antekna namnen, hwaraf wille följa, att
om han sedan skulle fullkomligen examinera hwad ban läst, skulle lika lång
och kanske längre tid behöfwas till examina än till läsning, hwilket blefwe en
lycklig utwäg för en läromästare, som icke haft tid att se sig före, utan
behöfde, som ordspråket lyder, skaka lectionen utur armen.
Hwad uträttas altså med sådane examina? Icke winnes det ändamål,
att få studenten flitigt tillstädes och attent på saken: ty han skyr snarare att
gå dit, der olyckan kan bringa på honom en fråga, som han måste rodna
före, om han icke kan swara på, särdeles om någon yngre med munterhet
lägger honom swaret i munnen: och är detta sannerligen en orsak, som gör att
auditorierne blifwa toma wid publique lectioner. Man har i förra tider märkt,
att när de studerande med full frihet bewistade publique lectioner, woro
många auditorier fulla, som nu äro nog strödda. Man såg adelsbänkarne fylte
med noblessen och de öfrige säten intagna med studerande, alle
upmärksam-me, fastän professoren aldrig examinerade, nu deremot, när alla lefwa i
rädd-hoga för ett bristande swar, wilja de hälst sky andra auditorier, än der de
kunna se sig beskyddade af en myckenhet, der lika som i ett lotterie owist är,
pä hwilken lotten må drabba. Det lemnas derföre på widare eftersinnande, om
och liuruwida det är nyttigt att lemna studier i frihet, eller ställa dem under
twång, att anse dem sådane som de werkeligen äro, nemligen ludus literarius
och icke servitus, att göra skilnad emellan academier och gymnasia illustria.
Sannerligen om desse examina gjorde nytta, borde riket under de 12 år som
de warit i bruk hafwa fått stor tillwäxt i bokwett, hwarom förfarenheten må
döma. Imedlertid tyckes billigt, att de, som med sin egen kostnad biwista
academier, måge få göra sig sjelfwe derföre redo, och i sinom tid umgälla sin
försummelse, i fall de söka tillträde till något werk, der deras kunskap pröfwas
otillräckelig. Annan beskaffenhet tyckes wäl wara med do studerande som
njuta stipendia regia och magnatum, publicum tyckes äga rätt att hålla
öfwer dem nogare upsigt. Sådant sker ock wid de examina, som hwar
termin med dem hålles, fastän innom slutne dörrar: man hafwer dem altid under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
