Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sextdnde Bokem — · 455
du lagar imedlertid alt wäl. Sall, ja trefalt still och lycklig är
den, som är sörspnr med dig, du werldenes behärskare, och kan sör-
tro sig i dina handen « Han stlir iall sahra, och segrar-’ alla o-
lyckor-. Wår lesnad loper genom åtskilliga skiften- men den, som
älskar och wördar dig , stadnar på sluter i förnöjelsens armar.
Den kyßer med wördnad ditt sårande ris , och din hand helar siels
de såren-« som du slagit. Du skinncker sör honom ett mått utaf
tårar-, men det bittra täre-watnet förwandlas sedan i ett snig-
dande win. Du tål det lasterna gå stinda i sitt högmod, och
pråla i osörtient skrud. Men duförmörckar des glants och trom-
gar des högmod. De andas i wedermödo- närOikulden frögs
das och Dygden glädes. Pä slutet mästeLyckan efter din befall-
ning kröna deßa Himmelska Barnem
Det är tvist , Adalrik tycktes wara af Lyckan sörgiätem
och satt en fånge under den , som länge önskat at så slita-lungor-
na ur hans bröst; men Lyckones Sol war då för honom i sin up-
rinnelse. Den Dugd, som nu syntes så olycklig, skulle innan af-
tonen wrida sina krantsar med frögd. Det altseende ögat, som
i sitt Ewiga Räd föresedt Adalriks band- hade ock föresedt en
hand, som skulle lösa dem af honom. Hämdem som sii länge
tält hans Fiende uti sina illgierningar, hade betedt ett ris til hans
straff, som nu tilstundade. ,Regner roar nit nära til sitt sidsta
fall , och han hastade til sitt Ode. Witernas Segel woro ännu
intet komna utur Kimbrernas ögon , när deßa sednare sågo nä-
gra Skiepp, som med stinda dukar lupo in utur Haswet. Der
säg man giåntsande Wapm och hörde Ludrar, som manade tit
strid. De giorde utloppet trångt för Witerna , och hindrade dem
Uti sin VFSH-,- De kringrände deras Skiepp, och nidhöggo alt
det, som gloddes-motstånd De som wille undfly det skarpa Swar-
det , sprungo as sörtwisian uti watnet, hwaresi de omkommo.
Sä stolt, så fräck och förmäten, som Regner tilsörene
warit, så blek, så bäsrvande och försagd war han nu åter. Näl-
han betracktade dem, som lägo l sitt Blod, skattade han dem
« Mm m lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
