Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H456 Adalriks och Giöthildas Åfwentyr.
«lyckliga, som redan undergädt det sidsta Odet , hwars ätancka så
plägade hans sinnen. Nar ban säg dem, som sorungo uti wat-
net, berömde han i sitt sinne dem- som kunde med sådant sörackt
» möta döden. Han kunde intet utan blygd och anger påminna sig
sina stamsiutna dagat, och utan förskräckelse kunde han intet sö-
eeställa sig döden. Han war rädd söt lifwet, och blek för döden.
Den Eld, som bran uti samwetet, tvat honom bittrare , an alla
de qsvahh som eljest tära ett Lis och bryta ett hietta; men den
ßtmma brand förestälte honom tillika alla de plågor, som afgrun-
den iötwahrat för dem , som nidtagt sina lefnads- dagar uti ta.ster.
J denna ångest föll han til Jotden- och tvingtade sig såsom en
mark bwitken trampad och slagen blifwit. - Han suckade, intet så-
som Menniskia, hwilken bak ett bedtöswadt hierta uti bröstet-
utan mera såsom ett Wtlldiut- hwilket btiswit såradt, och ännu
iiaparsSpiutet med sig. Han slöt sina ögon, tit at intet meta
se linser, det han så illa nyttjat. Han slet sina glesa här utur
husmoder , och slog sig stels söt bröstet , at låna hämden sina han-
det til sitt egit straff, och at öfma sin grymhet pä- sig stels, när
andra ämnen felade. Han tes sig uti ansicktet, at utgiuta ett
Blod, som genom så många mtßgierningar söttient at rinna.
Han spatckade med söttrem likasom han wille derigenom dristva
ifrån sig alla osagd-andar , som med blodiga gißtar tycktes möta
och förfölja honom. Han war i ett sa ömkeligii tilständ- när
han lyste up ögonen, och stig en Klämpe öswer sig med ett dragit
Smätd. Han lystet sig på knä och tigger sitt Lit, men denna
obarmhertiga wille intet skona. Hoa stötte sitt Snsatd i hans
l)ierta, och Regnets straff mar mål intet sa stort, somzhan sise-
söttienat, men det försäkrar dock de dödeliga deto, a7 den
engång straffat deras illgierningar. -.; «
sHialmaks Son säg nu å noo ett prosas de Odödetigas
milda försorg-. som wakat öfwer de Jotdiska klyftor. Hnn gick
ut sina-band, at omfamna sina trognaste toan-Jet- hwnka nu
kommo med Seget ifrån Ridgudaland. Han sick nu ester många
sot-get sluta Frejdisa i sina armar, och af hennesegen mun höra
de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
