Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Serranos Bokenz 457
de underliga steg, som den Himmelfka Försimen henne ledfagadt.
Han band fina bänder tilhopa med Asinund, at försäkra honom
om en ewtg Ttohet, och at förnya med honom det gamla
manskaps-banden Han öpnade sina armar för Seminger , för
hwilken hand Sysier redan öpnat det förnämsta rnmet i sitt hier-
ta. Han halfadepå Heidi-ekar, fom war en Hielte af fä stora
segrat-. Hari säg Angantyr kladd uti nya Lagrar. Han wötdade
tsitt sinne den dag, fom förde honom inhopa med så många tro-
fasta männen och han wiste ännu intet den sorg, som de förde
med sig, och hwarmed de skulle tipfylla hans hjerta. Och uti ho-
notn kan man marcka Dogdenes kraft, som segrar öfwer alla o-
förrätter. Hnn hade sii mycket lidit af Regner, och med möda
frälst sitt Lif ur hans bönder, fäfom en Fogel sitter sig lös otur
snaran; han hade noß måst bära hans sinadefnlla ord, men nu
när han säg hans bröst öpnadt genom ett diupt sär, och hans
ansickte ännu fult med ångest och förlkräckelfe, kunde han intet
hålla sig ifrån tårar. Han beklagade de blinda dödeligas dår-
fkap,· hwilka då de följa sina egna lustar, giöra sig sieifwa olyck-
liga. De förtörna Gudarna, och bereda sig sielfwa ett förderf.
Söltdes borde Heimdallers spådom fullbordas , och deßa woro de
tätat-, fom Hialmars Son i sin stöt-sia Seger skulle utgjuta.
Men denna dagens fägnad war ännu intet utan sorg- och
chans glädie skulle ännu förstöras genom fockar. De första hals-
ningar tvoro knapt förbi-s nöt han ropade: Afmundx Hipar är
Giöthilda, litoilken en omild Locka siitit ur dina armar? Ar hon
intet i ditt fölie, och bar du åtminstone intet något at berätta mig
om henne·? Den förnäm-sia dehlen fattas ännu i mitt nöje-
och mitt hierta har ännningen ro, så länge jag saknar henne, som
allena kan giöra alla mina dagar förnögda. Men du förändrar
din färg! Jag fer redan i dina ögon något som beklagar min o-
lycka- och förkunnar mitt bierta en dödande fotg. Adalrik,
sivarade Asmund, man måste altid mörda den lag- som befaller
öfwer tvärt öde. Om intet tvätt nöje är til alla dehlar fullkom-
lig» fä tvi dock intet knota öfwer en atstvåldig siorelsa Den
M m m 2 sitt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
