Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stolta jaktminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOLTA JAKTMINNEN.
För den unge jägaren är en enkel harjakt en
världshändelse. Minsta detalj är av högsta vikt occh dryftas
med allvar och iver. Allt skall vid jaktens slut redas
upp som ett mål vid en domstol och lidelsens vågor gå
höga. Och det är inte utan att de flesta fortsätta med
detta sedan de längesedan grånat på jaktstigen. Det
kan vara lustigt och älskvärt och rörande, ty det visar
intresse och kan passa när alla bänkat sig vid
jaktmiddagen och efteråt. Men det passar inte alltid att
göra litteratur av.
I detta fall har åtminstone hos oss jaktlitteraturen
kommit på avvägar. Jag undrar verkligen hur många
i sig själva obetydliga jakter som blivit föremål för
skildringar i våra tidskrifter. Harpaltens framfart och
jägarens själstillstånd skildras ända från upptaget till
passningen med mer eller mindre kunskap och för att
fylla ut historien totar man till en naturbeskrivning:
morgonens skönhet, färgskiftningarna i landskapet,
terrängens beskaffenhet. Och någon gång på sidan låter
man drevet höras: aj aj aj! ajajaj! Författarna härma
varandra och skriva under inflytande av vad de läst,
icke vad de sett, och resultatet har blivit en sorglustig
schablon. Ty de flesta sakna förmågan att se
självständigt och lika många, om icke fler, att beskriva det de
sett. Och stora gamla karlar bli sentimentala som
!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
