Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stolta jaktminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOLTA JAKTMINNEN 103
jag hade ännu inte sett någon. Jag kände emellertid till
två gryt eller åtminstone något som såg ut som gryt.
Vi kommo till det närmaste och till min
överraskning blev det skall ögonblickligen. Herrarna placerade
sig med sina revolvrar och syntes svälla av
säkerhet och sakkunskap. Efter 5 minuter var grävlingen
expedierad.
— Det där var inte ett riktigt gryt. Det var ett
dagsgryt, sade de sakkunniga. Alltså var det en
tillfällighet att någon var inne. Men visa oss ett ordentligt gryt,
skall du få se.
— Ja, jag ville ju bara att taxarna skulle bli litet
uppiggade först. Nu gå vi till det riktiga grytet.
Det befann sig alldeles i närheten. En eller två taxar
släpptes in och inom ett par sekunder var slagsmålet
i full gång. Även här hade mina gäster tur och inom
kort small revolverskottet n:r 2 i en grytöppning.
— Nu gå vi till nästa gryt, förklarade jägarna, som
började få blodad tand.
— Nehej, nu får ni inte skjuta mera. Jag behöver
några själv att öva min egen tax på.
Jag vet inte om de trodde mig, men det är inte
omöjligt. Och som jaktherre hade jag ju varit
oklanderlig.
Själv fick jag aldrig skjuta någon grävling
därhemma. Men jag har engång fått se en strid mellan
en sådan och min utmärkta tax Schlupfer. Och det
skådespelet uppvägde hundra lyckade skott. Det var
mittpå dagen bredvid roten av ett kullblåst träd de
båda kämparna röko ihop. Det blev en fäktning, som
jag aldrig skall glömma. Jag lade ifrån mig bössan,
tog fram skissboken och tecknade på ett par meters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
