Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stolta jaktminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
första älg, fast den egentliga äran uteslutande var
Carlanders.
Jag flyttade till Grisslehamn och jagade där i början
så flitigt, att jag numera inte förstår hur jag fick tid
att rita gubbar och skriva lögnhistorier. Men jag lärde
känna skogen och kobbarna och havet och det förde väl
alltid något slags välsignelse med sig. Man fick i hela
Sverige föreställningen att Grisslehamn var en
idealtrakt för jägaren, vilket det icke alls är.
En dag skulle en ångjakt hämta mig där för en längre
kryssning nedåt kusten. Ombord befunno sig bland
andra några medlemmar i den då nybildade taxklubben,
en mycket exklusiv och förnäm sammanslutning,
vilkens taxar voro om möjligt ännu förnämare, åtminstone
efter namnen att döma, ty de riktigt sprakade av von
och zu och hade stamträd ända tillbaka till urcellen.
En taxklubbist med verklig aktning för sig själv
medförde intet annat vapen än revolvern, och när han gick
fram i terrängen med sina nervösa och högadliga,
svartglänsande små räckor, såg det ut som om han
gått med ett koppel hästiglar.
Alltnog, de taxägande herrarna sade:
— Du, som skryter så förskräckligt med
Grisslehamn, har du grävling också ?
— Jag har allt.
— Känner du till några gryt?
— Naturligtvis.
— Tror du att där finns någon inrre?
— Det finns alltid inne. Ni ska få skjuta ett par
stycken, om ni vill.
— Ållons donc!
Vi gingo. Inte visste jag om där fanns grävling, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
