Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
— Va faen vell du mek? Här går ja va ja vell.
Och i samma ögonblick erinrade jag mig August
Blanches Flickan i Stadsgården och striderna
mellan Klarister och Katrinister, av vilka det ena partiet
segrade på grund av genom bildning förvärvad högre
krigskonst.
Och jag kände (in nuce) att här gällde det kampen
mellan kultur och motsatsen. Jag försäkrar att jag
fattade detta trots mina 12 år. Och jag slängde mitt
snärjspö åt sidan, upphävde apachernas stridsrop och
rusade på denne oförvägne störare av vårt urskogslugn.
Det blev ett slagsmål.
Man talar om matcher mellan en kokett Carpentier
och en sund vilde Battling Siki. Man minns
Bråvallaslaget och gruffen utanför Troja. Men på oss väntade
ingen Helena. Det var två naturkrafter som möttes,
den ene jag, som var herrskapspojke och den andre
en lymmel som borstade upp sig, därför att han
händelsevis haft sitt hemvist i Eksjös underjordiska och
mystiskt lockande W a p p i n g och kunde många
tjyv-knep och fula grepp. Men jag representerade kulturen,
fast barfota och slogs med krigarens lovliga avsikt
att döda.
Jag vill inte säga att vi revo upp mastträn eller
ändrade om traktens geologi, men kor och hästar hade
gått fram på vägen och vi rörde oss i små
förhållanden. Hatet var äkta och friskt och maskulint. Och
om en liten stund var bakerskans son trots sin i
storstaden förvärvade teknik en hickande buspojke som
inte hade mycket kläder kvar på överkroppen. Han
lovade att klå mig nästa gång vi träffades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
