Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gårding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅRDING.
Det är dagen före julafton och vi sitta bänkade vid
en glögg hos skeppar Johan Vesterbom. Det har smällt
till och blivit kallt med rosor på fönsterrutorna. Brasan
sprakar i den gamla öppna Spiseln, färskt granris
doftar från golvet, men den ljuvliga dryckens kryddor
osa betagande och dominerande bland andra julens
lukter som fylla stugan.
— Det är märkvärdigt, säger Vesterbom, att gubben
Gårding inte kommer hit i kväll när vind ligger åt
hans stuga.
— Å, han kommer nog, vad det lider, otäckingen,
säger gumman Vesterbom.
— Vem är Gårding? frågar jag, som inte känner
till en så noga.
— Gamla båtsman, vet jag. Han är 95 år men kry
som en 60-åring, fast han alltid ställer sig sjuk så här
vid storhelgerna. Han hör lite illa, för han fick ett
block ifrån storrån i skallen engång i tjänsten och
vilken annan som helst utom Gårding skulle ha strukit
med utav det slaget. För resten döpte herrarna honom
till Mareld när han blev antagen till båtsman, för
håret på’n var rött så det lyste som eld. Men när
han blev äldre och varit gift en tid, bad han att få
byta om namn, för det påminte honom om käringen,
sa han, och det måste medges, att hon inte bara var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
