Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gårding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄRDING
145
ett hår av Hin — hon var en hel peruk utav Faen.
Men nu är hon död för åtminstone 50 år sen. Så d’ä
kanske oriktigt att tala illa på hennes döda mull.
Skål för resten, d’ä ett gott slag, dä här, lagom lite
avbränt och gott om sopprötter i’et. Men ta mej
dalern, nu har vi Oårding här! Jag känner igen honom
på gången.
Det hördes steg på förstubron. Någon slog snön av
stövlarna. Dörren öppnades och en ståtlig åldring kom
in i stugan.
— Godkväll härinne!
— Godkväll, Gårding, hur kan det stå till på
aftonkvisten?
— Tack som frågar, d’ä uschlit, dä lider välan mot
aftonen för gubben. I kväll har dä satt te mer än
vanlit. Ja ä så sjuker, så sjuker! Å ingen medusin
har ja.
— Vad är dä nu då, Gårding, var gör dä
särskilt ont?
— Ack ack ack, dä ä den därå susningen i
huvudet, den gamla sjukan, sen jag feck blocket i huvet.
Dä ä som om dä skulle sätta te värre på vintrarna,
dä susar natt å da, ideligen å värker gör dä, susar
å värker.
— Susar dä när Gårding sover också? frågade
Vesterbom ?
— Ideligen, ideligen — dä blir min dö!
— Men vad är dä för medicin, som hjälper mot
sådant?
— Jaa, kapten Vesterbom, egänteligen ä dä bara
tegelstensolja å dekokt på tormentiljerot som hjälper.
Dä ska drypas in i örena, då går susningen å värken
10. — Engström, Adel, präster, smugglare, bönder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
