Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Mellan Varangerfjord och Nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 ADOLF HEDIN
Sådan var, i all korthet beskrifven, bakgrunden till
vår första akt.
bd *
I den offentliga traktaten i Tilsit mellan Napoleon
och Alexander stadgadas väl att ryssarna skulle utrymma
Donaufurstendömena; Napoleon kunde för skam skull ej
undgå att låtsa göra så mycket för Frankrikes äldste
bundsförvant. Men i den hemliga off- och
defensivtraktaten, som först i våra dagar blifvit offentliggiord (1891),
var fråga om intet mindre än att, om Turkiet ej antoge
Napoleons fredsmedling, låta det försvinna från Europas
karta, med undantag endast för Konstantinopel och
Rumilien. Och se, hos kejsar Alexander, som nyss förut
(1805) i sina förslag till Pitt, hade uppträdt som den
oegennyttigaste bland fredsstiftare, växte nu aptiten på
landförvärf hasteligen så att den ej ville låta sig nöja
med det byte som var den utlofvadt. Konstantinopel,
som just var undantaget, ville Alexander ovillkorligen ha
— under det Napoleon åter snart hade funnit att han
redan i Tilsit gått för långt. Ju mer man underhandlade,
dess sämre blefvo utsikterna till enighet. För att lappa
ihop det vänskapsband som så hastigt knutits och så fort
började att skörna, hölls kejsarmötet i Erfurt (september
1808), där ett nytt fördrag kom till stånd, af hvars
innehåll här är att nämna att Napoleon medgaf
Donaufurstendömenas och Finlands införlifvande i ryska riket.
Finland blef och förblef eröfradt. Men Moldau och
Valakiet räddades ur den ryska örnens klor, och det till
priset af det dåvarande svenska väldets styckning. Ett
af de två parallellt fullföljda sträfvandena att tränga fram
till och få en öfvermäktigt dominerande ställning vid de
stora vattenvägarna hade genom freden i Fredrikshamn
tagit ett stort steg — Ryssland aflägsnade den svenska
arffienden från sin, men blef nära granne till hans
hufvudstad. För denna fördel och den garanti för rofvets trygga
besittning som gafs honom af den till svensk tronföljare
valde marskalken kunde kejsar Alexander utan
betänklighet tills vidare låta frågan om Donaufurstendömena
undanskjutas i ett ögonblick då det gällde att med
aflägsnande af underordnade spörsmål så skyndsamt som
möjligt sammanfoga den slutliga och sista stora alliansen
mot Napoleon. Genom general Tawasts mission främjade
Sveriges regering det fredsslut mellan Ryssland och
Turkiet (i Bucuresci 1812), som för den gången på Sveriges
bekostnad genom uppoffringen af Finland räddade de två
provinserna vid nedre Donau från Finlands öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
