Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Mellan Varangerfjord och Nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 ADOLF HEDIN
det otroliga cirkuläret af den 18 december, ett dokument
som vid hvarje annan tidpunkt än den då krig redan är
oundvikligt och afgjort uppfyller alla de högsta anspråk
på hvad fransmannen kallar en gaffe — det är ett
yttrande som, ehuru i och för sig själft riktigt eller
oskadligt, dock under en viss situation är jämnt upp det allra
olyckligaste som kan gå öfver ens läppar.
Så knapphändiga de tillgängliga upplysningarna än
äro, lämna de ej rum för tvifvel vare sig om den ryska
politikens syftemål eller om de aalltför dristiga
förebäranden som tjänade till motiv för de ryska anspråken.
Det har som bekant länge varit officiell rysk lära att
Ryssland vardt på ett skamligt sätt bedraget och
förorättadt genom den i S:t Petersburg den 14 maj 1826 slutna
konventionen om formlig delning af det s. k. fællesdistrikt
hvaröfver Norge och Ryssland sedan forna tider utöfvat
ett slags samvälde — en 90 till 100 värst lång kuststräcka
från Varangerfjord österut jämte det bakom liggande, på
furuskog och renlafmarker rika inlandet. Norge, hette
det, skulle genom denna konvention (som ej veterligen
blifvit Ryssland genom vapenmakt påtvungen) ha
»orättmätigt tillägnat sig» den på samma gång bättre och större
hälften af detta kondominium, och denna orättfärdighet
mot den så illa medfarna parten borde rättas och detta
— enligt vissa ryska författare — på sådant sätt att
Ryssland finge alltsammans. Förebärandet om oförrätten
mot Ryssland är i alla afseenden sanningslöst. Professor
J. A. Friis (En sommer i Finmarken, Russisk Lappland
og Nord-Karelen, s. 139) säger härom:
»Undersöger man det oficiele Kart over »Fællesdistriktet», som
blev istandbragt i 1825 af begge Landes Kommissærer, saa vil man
finde at Afstanden i ret Linie mellem dette Distrikts Endepunkter
paa Kysten udgjör 90—100 värst, hvoraf noget ofver !/s Del er
tilfaldt Norge, medens den Del af Indlandet som Norge beholdt
ligeledes är mindre end Ruslands Andel. Men den Fordel opnaaede
man dog at al Strid om disse Trakter hermed for Fremtiden skulde
være umugliggjort.»
Lika grundlöst är påståendet att Norge fick på sin
andel de isfria hamnarna och den stora fiskrikedomen,
såsom J. A. Friis samt hans ämbetsbroder och reskamrat,
professor L. Kristensen Daa (Skisser fra Lapland,
Karelstranden og Finland), bevisat och äfven några ryska
författare erkänt. Att ryska regeringen skulle ha trott på
den ena eller den andra myten, har man svårt att
föreställa sig. Men väl kan det hända att många som sågo
kontrasten mellan Rysslands öde kust och det i Norges
nordligaste bygder raskt uppblomstrande civiliserade lifvet
i en lagbunden ordnings hägn däraf befästes i den tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
