Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Mellan Varangerfjord och Nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELLAN VARANGERFJORD OCH NEDRE DONAU 11
att den lilla grannen frånryckt det heliga Ryssland den
större och bättre delen samt fått på sin andel alla
villkoren för välstånd och kultur. Det är ju genuin storrysk
tankegång att, när man hos en granne ser folktillväxt,
stigande rörelse, välmåga, icke göra sig den frågan hvilka
orsakerna månde vara, om de till äfventyrs äro att söka
i ett ordnadt rättstillstånd, hederlig förvaltning, offentliga
åtgärder till underlättande af befolkningens själfverksamhet
o. s. v. Nej, då harmas man vid jämförelsen med eget
sämre tillstånd, och man vill på samma gång straffa dem
som gjort sig skyldiga till det brottet att föranleda en för
Ryssland förödmjukande jämförelse och söka att åt sig
eröfra dessa förmåner, liksom kunde de lika väl som
själfva marken öfverflyttas i en brutal inkräktares hand
och i denna hand blomstra och blifva till lika nytta i
en helt förändrad atmosfär. Detta asiatiska
åskådningssätt träder ju alldeles ohöljdt fram i våldspolitiken mot
Finland.
Att ryska regeringen, hvilka motiv hon nu än må ha
föreburit, åsyftade att genom förvärfvandet af norsk kust
närma sig Västerhafvet är ju kändt under all ovisshet i
öfrigt om detaljerna. Det ofvannämnda
gränsspärrningsbeslutet, som den 10 juli 1852 meddelades
utrikesdepartementet i Stockholm, motiveras i Vasa hofrätts cirkulär
därmed att intet resultat vunnits genom de »under längre
tid> förda underhandlingar, åsyftande att undanrödja »de
hinder som styrelsen i Norge lagt i vägen för den finska
lappallmogen att lika med de norska lapparna idka fiske
och jakt i Varangerfjorden». Novembertraktaten visar
att det gällde något annat och mer än rätt till fiske och
jakt.
> E
Kan man nu rimligen antaga att rysk politik i en så
högmodig och om sin obetvingliga öfvermakt så förvissad
härskares hand som tsar Nikolaus var skulle vid en svag
grannes motstånd ha nöjt sig med en förödmjukande
reträtt, nöjt sig med att hämnas på de norska
flyttlapparna, såsom skedde genom gränsspärrningen, hvilkens
notificerande i Stockholm sommaren 1852 betecknar de
* Denna beskyllning, som tydligen utgjort ett af de diplomatiska
vapnen, var fullständigt sanningslös. Medan fællesdistriktet bestod,
begagnades dess kust med lika rätt af norska och finska fiskare.
Delningskonventionen 1826 förbjöd båda makternas lapska undersåtar
att vidare begagna det territorium som upphört att vara gemensamt,
Sedan dess har Norge vid sin kust, liksom Ryssland vid sin,
medgifvit utländingar att fiska på 1 mils afstånd från kusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
