Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Mellan Varangerfjord och Nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 ADOLF HEDIN
långvariga underhandlingarnas slut? Det förekommer i
hög grad osannolikt. Det är ej heller antagligt att
gränsspärrningen användes som en trumf, hvarmed man
påräknade att framtvinga bifall till anspråk som rönt ett
ihärdigt motstånd — ty utan tvifvel visste vederbörande
i S:t Petersburg, att så viktig ansågs ej i Norge dess
flyttlappars traditionella rätt på basis af en kodicill till 1751
års gränstraktat mellan Sverige (med Finland) och Norge."
Det synes högst sannolikt att afsikten varit att låta det
diplomatiska fälttåget, om det misslyckades, efterföljas af
ett militäriskt. Det skedde dock ej, ehuru tidpunkten
måste synas mycket gynnsam, sedan reaktionen 1849—50
segrat öfver hela linjen och Rysslands imponerande
myndighet nått en förut aldrig upphunnen höjd. Hvarför
riktades ej den gången, efter den diplomatiska kampanjen,
Rysslands militära aktion mot Skandinavien?
Insändaren upprepar en af honom för länge sedan
yttrad mening, då han antager att det den gången var
nedre Donau som afledde uppmärksamheten från
Varangerfjord.
Samtidigt med förhandlingarna mellan Stockholm och
Petersburg hade pågått en annan serie af underhandlingar
mellan Frankrike och Turkiet samt mellan Ryssland och
Turkiet. Den Höga Porten befann sig i en svår klämma
mellan de stridiga anspråk som Nikolaus och presidenten,
snart kejsaren af Frankrike, framställde. Vår samtid
kommer ej ens ihåg att första upphofvet till Krimkriget var
tvisten mellan de latinsk- och de grekisk-katolske om
besittningsrätten till Heliga grafvens kyrka i Jerusalem. För
Napoleon var det angeläget att försvara Frankrikes
ställning som katolicismens skyddsmakt i orienten, och för
Ryssland ej mindre angeläget att upprätthålla och utvidga
de anspråk på protektorat öfver Turkiets kristna
undersåtar som — när helst man så fann för godt — kunde
tjäna till förevändning för eröfringskrig. När Porten, efter
att i det längsta ha sökt att ställa båda rivalerna till freds,
slutligen nödgades erkänna Frankrikes rättigheter på grund
af 1740 års kapitulationer, så visade sig att »de heliga
orterna» voro blott tecknet, medan saken var rivaliteten
= Det är att märka att redan vid tidpunkten för det ryska
gränsspärrningsbeslutet, som naturligtvis måste medföra reciprok åtgärd
från norsk sida, i Norge uttalades af personer, särdeles förtrogna
med Finmarksförhållanden, att den ryska åtgärden var en lycka för
Norge, ity att därigenom aflägsnades en anledning till tvister med en
icke behaglig granne. Och tjugu år senare, då en svensk tidning
föranledde en pressdiskussion i ämnet, uttalades från norsk sida att
man icke önskade någon förändring; olägenheterna voro nu
öfvervunna och man kände sig bäst belåten med att en källa till
trakasserier blifvit af grannen själf tillstoppad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
