Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Mellan Varangerfjord och Nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELLAN VARANGERFJORD OCH NEDRE DONAU 13
mellan ryske kejsaren och den af honom öfvermodigt
bemötte kamraten i Paris.
Att icke vika här torde Nikolaus ha ansett viktigare
än ett uppskof med eller ett skenbart uppgifvande af
planerna mot skandinaviska halfön. Och när nu en så
god anledning gafs att under sken af skydd för Rysslands
rättigheter och de Porten underlydande kristnas privilegier
börja ett eröfringskrig, framtränga till Konstantinopel
eller åtminstone taga ett afgörande steg på vägen dit, har
han, öfverskattande Rysslands krafter, så mycket mindre
tvekat att slå till som han icke kunde drömma om ett
förbund mellan England och en Napoleon och som han
ansåg sig fullt viss om ej blott Preussens utan äfven
Österrikes obrottsliga vänskap. Han anade ej att
Österrikes kejsare, glömsk af hjälpen mot ungrarna år 1849,
skulle komma att — såsom furst Schwarzenberg förutsade
— »förvåna världen genom sin otacksamhet».
Kriget vid Donau var i den ryska politikens stora
traditionella planläggning för tillfället angelägnare än det
likaledes diplomatiskt förberedda angreppet mot
Skandinavien. Hur detta företag grundlade och förberedde
verkningar, alldeles motsatta de påräknade, därom härnäst.
III.
Andra akten i skådespelet slutade med Krimkriget,
som kejsar Nikolaus ej förmådde öfverlefva.
Frammarschen mot söder hade blifvit hindrad, ja, Ryssland till
och med genom en landafträdelse eller — i traktatens
språk så kallad — »gränsrektifikation» i Bessarabien
aflägsnadt från Donaus norra strand. Ryssland måste i
och med freden i Paris den 30 mars 1856 underskrifva
ett utslag som på dess egna och alla medundertecknares
vägnar underkände de anspråk i hvilkas namn eröfraren
dittills ryckt fram, förklädd till beskyddare och befriare.
Ty fredstraktatens art. 9, 22 och 23 förbjuda hvarje
kollektiv eller separat inblandning i förhållandet mellan
Porten och dess undersåtar samt ställa Moldaus och
Valakiets rättigheter och privilegier under »makternas»
samfällda garanti och likaså Serbiens.
Detta var ett svårt moraliskt nederlag för Ryssland,
en stor minskning af dess auktoritet inför de folk på
Balkanhalfön som hållit dess makt för oemotståndlig som
ödet och ett slags rysk öfverhöghet som ostridig.
Därjämte hade det materiella nederlagets kraftförlust varit
sådan att Ryssland för längre tid var urståndsatt att
förnya sitt framryckande mot Konstantinopel. Och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
