Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Mellan Varangerfjord och Nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELLAN VARANGERFJORD OCH NEDRE DONAU 15
liga bundsförvanter. Tvärtom ha på vägen till
Konstantinopel uppstått flera politiska försvarslinier — de till
själfständiga stater organiserade nationaliteter som ej äro
hugade att sedan de undsluppit sultanens tillbyta sig
tsarens öfvervälde mot sin själfständighet. Rumänien,
som 1877 af Ryssland tvangs att gå med i kriget mot
turkarna, som räddade ryssarna vid Plevna och som
därför belönades med amputering af ett stycke af dess
lefvande kött, som kastades i Rysslands gap — Rumänien
har nu anslutit sig till trippelalliansen och skall ej vidare
lämna Rysslands härar genomtåg eller ställa någon armé
till dess förfogande. Och en ny, mycket viktig faktor i
motståndet mot dess expansion nedåt Medelhafvet har
Ryssland själf skapat då det, med minne af den bittra
missräkningen år 1854, för att förvissa sig om Österrikes
neutralitet innan angreppet mot Turkiet beslöts, genom
det hemliga aftalet i Reichstadt i juli 1876 erlade det
mycket dryga priset att medgifva det Österrike-Ungern
finge ockupera Bosnien. Sedan Berlinkongressen två år
därefter bemyndigat nämnda stormakt att, om än ej
uttryckligen som ägare, besitta och alldeles själfmyndigt
styra Bosnien och Herzegovina, tenderar dess politik
uppenbart ned mot Saloniki, dit det väl efter hand skall
närma sig på två vägar, från den nya besittningen i norr
och en gammal besittning i väster (Dalmatien).
Österrike-Ungern vill ej veta af någon täflan med Ryssland om
sydslaverna. I Österrikes bana rör sig Serbien. Montenegro,
»Rysslands ende vän» — den ende på Balkanhalfön får
man numera tillägga — lär ej kunna bilda någon mycket
stor motvikt mot det mäktiga knippe af krafter som
hädanefter skulle möta på den härväg där år 1877
kvarlefvorna af en rysk armé kunde närma sig Bosporen.
Sådan syntes ställningen bli efter 1878. Skulle då
det i religionens namn och till förtryckta bröders
frigörelse företagna krigets resultat vara det att Rysslands
traditionella politik lidit ett nederlag, hvarefter ingen
upprättelse vidare vore möjlig? Skulle denna väg till hafvet
vara definitivt spärrad?
Det är förklarligt att man i Petersburg ej bekvämade
sig att acceptera ett sådant ödets utslag. Ännu hade ju
Ryssland en viktig stödjepunkt söder om Donau —
Bulgarien. Väl var det af Berlinkongressen påbjudet att de
ryska trupperna skulle inom en viss tid utrymma
Bulgarien. Men den fasta punkten ägde ju Ryssland
naturligtvis ändå, nämligen i tacksamheten hos denna stam-
och trosförvanta bondehär, det sistkomna i raden af de
folk som tsaren »befriat». Berlintraktaten gaf visserligen
Ryssland ej någon den minsta rätt till inblandning i Bul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
