Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Ständig neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDIG NEUTRALITET 73
på förhand såsom grundsats proklamerade neutraliteten skall under
freden afvärja påtryckningar och lockelser till allians; och när ett
stormaktskrig står för dörren, skall ingen känna sig frestad, emedan
veterligen icke hotad, att genom ett plötsligt öfverfall lamslå,
oskadliggöra oss, eller bemäktiga sig en »pant». Således, den skall förebygga
utländsk inblandning.
Och härtill är utskottsbetänkandets författare i stånd att svara:
Nej, om vi behålla vår handlingsfrihet, om vi (såsom här i
motiveringen sker) säga till främmande makter: » Veten det och glömmen
det ej. I stormäktiga, som hållen krig och fred i eder hand, veten
det och glömmen det ej, att vi ej afsagt oss vår krigspolitiska
valfrihet, att vi alltför väl kunna komma att taga del i eder blodiga -
lek, när nästa krig utbryter, ja — så länge Sveriges rike består —
när helst krigslågan tändes; att vi först vid krigsutbrott komma att
taga parti eller, om det förut är taget, först då gifva det till känna;
att således den fredskärlek och neutralitetspolitik, vi uti denna
utskottskläms ord bekänna, ej är att förlita sig uppå» — då skola
vi afböja utländsk inblandning, medan vi åter, genom att följa Schweiz”
och Belgiens föredöme, nedkalla den öfver vårt land!
Detta står att läsa i motiveringen. Inför sådant tal måste jag
fråga mig, om en fortsatt diskussion kan till något tjäna. Jag
fortsätter den dock, emedan jag antager, att denna kammares
utskottsledamöter lagt uteslutande vikt vid klämmen och, med undantag af
reservanten, fäst ingen vikt vid motiveringen.
Jag kan ej föreställa mig, att Andra Kammaren
öfvergifvit den ståndpunkt, denna kammare, i likhet med den
Första, enhälligt intog år 1894, när vi voterade den
nuvarande lydelsen af 74 § regeringsformen. Denna
paragraf, som inskränker rekvisitionsrättens användning till de
fall, då mobilisering äger rum, »vare sig för
upprätthållande af rikets neutralitet, därest den vid krig mellan
främmande makter af någon bland de krigförande skulle
hotas eller kränkas, eller för afvärjande af ett befaradt
eller börjadt angrepp», har gjort den principiella
neutraliteten till ett grundlagsbud. Hvarför skulle vi ej låta
världen veta, att så är? Denna till grundlagsbestämmelse
upphöjda politiska princip omintetgöres ej af 13 §
regeringsformen: »Vill Konungen börja krig — — —.> I det
neutrala Schweiz” författning läsa vi: »Förbundet allena
tillkommer det att förklara krig, och i det neutrala
Belgiens författning: »Konungen för befälet öfver
stridsmakten till lands och sjöss, förklarar krig, sluter freds-,
förbunds- och handelstraktater.»
Vi känna ur den nyaste historien en politisk
uppfinning, som består däruti, att en stormakt, för att af en
svag granne tilltvinga sig uppfyllelsen af sina fordringar,
sänder en armé att taga en del af grannens land i »pant»,
med anspråk, att grannen icke får betrakta panttagandet
såsom ett angrepp, och att, om han motsätter sig denna
vänskapsfulla åtgärd, han skall hållas för fridsstöraren,
som börjat kriget och bär ansvaret. I ett sådant fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
