Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Fredsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 ADOLF HEDIN
på. Och engelsmännen som i Transvaal förde krig mot
mödrar och små barn, Förenta staternas officerare, som
på Islas Filipinas tortera och skjuta krigsfångar, och
sålunda visat sig beslutsamt taga plats långt utanför
civilisationens råmärken, hvad skola de fråga efter det tredje
element i folkrätten, som består i professorernas
godtyckliga påståenden.
Folkrättslärarna hafva ej användt det inflytande de ’
kunnat äga, för att bekämpa den upp- och nedvändning,
hvarigenom de stora militärmakterna — i främsta rummet
England — till det primära, till regel och norm för individers
och staters görande och låtande m. e. o. till rätt upphöjt
just förnekelsen af rätten. Vid denna universella,
världsbehärskande regel har man antecknat såsom undantag
fredstillståndet mellan staterna och tillerkänt detta en viss
rätt, som varit beroende af hvad krigstillståndet och
de krigförandes intresse ansetts kunna medgifva. Under
det relativa uttrycket neutralitet har man fördunklat
fredsrättens begrepp, beröfvat detta dess ursprungliga,
absoluta karaktär, och med uttryckets relativitet afhändt
saken dess själfständighet.
Det är utan gensägelse ett formellt-vetenskapligt
framsteg, att neutralitetsrätten afklädes sin negativa skepnad och
återföres till sin positiva princip, att den såsom fredsrätt får
sitt exakta uttryck. Fredsrätt är det direkta uttrycket,
hvaremot neutralitetsrätt är indirekt och relativt, likasom
vore fredstillståndet icke det ursprungliga, absolut
berättigade, själfständigt bestående, och liksom vore dess rätt
icke det primära och oberoende, utan något deriveradt
och beroende.
Omflyttningen af faktorerna, som gifver undantaget
regelns plats och tvärtom är föremål för en mycket
förtjänstfull skrift af belgiske senatorn E. Descamps, professor
i Leuven: Le droit de la paix et de la guerre (1898). Utbytet
av det negativa uttrycket neutralitet mot det positiva
pacigérat är ju till syftet mycket berättigadt, men måste
betecknas som misslyckadt. Det kan blifva en litterär
term, men saknar tydligen utsikter att blifva populärt.
Denna vetenskapliga rättelse af själfva hufvudbegreppet
i neutralitetsläran har, såsom strax faller i ögonen, en
omedelbar praktisk betydelse, i det att den s. k. krigets
rätt därmed tillbakavisas från sin inkräktade ställning
såsom den första och främsta, den hufvudsakliga faktorn
vid bestämmande af de staters ställning, som, vid krig
emellan andra, upprätthålla fredstillståndet, hvilket för
staterna är lika naturligt som önskvärdt, för
statsändamålet lika viktigt, som den inre ordningen under
nationella lagar. Däraf följer, att — så länge oundviklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
