Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Fredsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 ADOLF HEDIN
landen, fingo de ryska underhandlarna, Lieven och Porro
di Borgo, försäkringar af Castlereagh, som åtminstone så
länge de ej gingo utöfver allmänna ordalag, röjde en viss
moderation i fråga om territoriella restitutioner till
Frankrike. Men det meddelades dem (XI, 199), att det gafs
>en enda punkt, beträffande hvilken det var den britanniska
ministären omöjligt att visa någon eftergift mot Frankrikes
anspråk, nämligen att underkasta de frågor som blifvit
väckta rörande sjölagen och rättigheterna till sjöss
öfverläggning vid en kongress och göra dem till föremål för
underhandling>. Om dessa frågor väcktes af kejsar
Napoleon, i syfte att skapa ett system af positiv lagstiftning,
så ansåge sig de engelska ministrarna skyldiga att
förklara, att England aldrig skulle samtycka till dess
verkställande, och ej samtycka att skicka fullmäktige till en
kongress för behandling utaf frågor af denna natur.
Inför denna envishet funno sig Porro di Borgo och
Lieven nödgade att tillställa de engelska ministrarna en
not, hvari de, å kejserliga regeringens vägnar, förbundo
sig att undanskjuta sjörättsfrågor från programmet öfver
dem som skulle kunna utgöra föremål för diskussion
under fredsunderhandlingarna, »enär en sådan diskussion
vore ett hinder för fullbordande af ett allmänt
fredstillstånd» (Traités XII, s. V och s. 1,199). Också blef
Englands sjörätt, d. v. s. ett fullkomligt sjöröfvarevåld af det
krigförande England utöfvadt mot fredliga makter, för
hvilkas bestraffande, om de gjorde motstånd mot
våldsverkarna, ej fanns någon gräns — ej föremål för diskussion
vare sig i Wien eller på någon af de följande kongresserna.
Det är först i början af Krimkriget, som bundsförvanten
Frankrike med hjälp af de skandinaviska rikenas
sjörättsproklamation (Carlos Calvo, Le droit international, 4:e
Ed. IV, 436), som England nödgades att frångå den politik
som lord Clarendon sedermera på kongressen i Paris
erkände hafva varit ett »organiseradt sjöröfveri>. — Att
Freitschke (Politik II, 574), hellre än att erkänna denna
för Frankrikes och de skandinaviska staternas
sjörättspolitik hedrande sanning, tillskrifver den nordamerikanska
sjömaktens »Heraufkommen» den verkan, att England
omsider måste foga sig i grundsatsen: flaggan täcker
godset, kan ej ändra det faktum, att vi skandinaver ha en
stor, ärorik andel, Tyskland ingen andel i sjörättens
upplyftande ur det barbari, hvarför England — däri har
Treitschke rätt — bär skulden.
Man hade i England icke glömt, med hvilka planer
kejsar Alexander hade umgåtts i början af sin regering,
en plan som kan betecknas såsom föregångare till kejsar
Nikolaus II:s stora initiativ. Sedan 1895. då bd XI af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
