Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Försvarsfrågans öden i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 97
nämligen att den bemedlade borde äga rätt att köpa den
obemedlades lif och blod till det gemensamma fosterlandets
försvar; och först 1872 utplånades denna fläck ur
beväringslagen.
Detta undantag måste beklagas, men låter sig
visserligen förklaras och ursäktas af den tidens omständigheter.
Däremot äger man rätt att anklaga de ledande personer,
den s. k. »hjältekonungen» och hans militära
förtroendemän, som grundlade och gjorde till en ännu icke
öfvervunnen tradition den yttersta vanvård af den nya
institutionen. Beväringen, hvars tolf (12) till första värnpliksåret
förlagda exercisdagar användes så illa som gärna tänkas
kan, kläddes eländigt, behandlades rått och förlöjligades;
den dugde ej till en »uppvisning», och på den allvarliga
meningen med allas skyldighet att öfva sig i vapnens
bruk samt deras användning på allvar i en kommande
nödens stund tänkte ingen. I detta den förment eviga
fredens, paradexercisens, »lustlägrens» och den djupt
förfallna officersbildningens tidehvarf gjordes allt, hvad göras .
kunde, för att få beväringsplikten impopulär och
beväringen till ett spektakel för Gud och människor. Nu
uppskära vi den ymniga skörden efter denna sådd af ogräs,
nu straffas fädernas missgärningar på barnen i tredje och
fjärde led. j
Icke förrän vid 1856—58 års riksdag medgafs
utsträckning af beväringens öfningstid från 12 dagar till 30
dagar fördelade på två år, hvarvid det sedan förblifvit;
det är således första och andra årsklasserna, som öfvas
hvar sina 15 dagar, medan under de 3 återstående
värnpliktsåren alls ingen öfning äger rum. Visserligen hade
redan 1840 års riksdag hos k. m:t anhållit om ett
fullständigt förslag rörande försvarets ordnande och därvid
uttalat sin afsikt att besluta såväl lindring i rust- och
rotehållares besvär som ock utsträckning af
beväringsöfningarna. Men när förslag om en till 31 dagar ökad
beväringsöfning förelades 1847—48 års riksdag, blef detta
afslaget. Snarare regeringen, än riksdagen, bär ansvaret
härför, ty dels hade k. m:t ingalunda framlagt den
fullständiga plan, som Riksdagen begärt, dels innehöll
förslaget den olyckliga bestämmelsen, att blott en del af
beväringens första årsklass skulle exerceras och återstoden
lämnas oöfvad.
Sistnämnda, i alla afseenden förkastliga bestämmelse,
blef emellertid till en tid ett slags fix idé hos åtskilliga
militära vederbörande och har i hög grad skadat
försvarsfrågans lösning. Sedan, på sätt nyss nämndes, 1856 —358
års riksdag gått in på beväringsöfningarnas utsträckning
till 30 dagar, förordnades en kommitté att omarbeta de
7. — Adolf Hedin. IL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
