Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Försvarsfrågans öden i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 99
som typ för detta tidehvarfs anda, hvilket jag hoppas nu
kunna räkna till dem som flytt. Han tog ibland —
hildlikt att tala — på sig Carl XII handskar, ordade om att
han ej passade att sitta hemma, utan ville komma ut och
pröfva sitt svärd: och såsom förberedelse till den
vikingasaga, som aldrig blef skrifven, höll han lustläger i ordets
bokstafliga mening, där muntrationen, för att använda ett
lindrigt ord, hade en större roll än förståndigt ordnade,
ledda och slutförda öfningar. För den skroderande och
paraderande fredsmilitarismen var det tilltalande att öka
den lilla stående hären med en fjärdedel af beväringen,
så öfvad att äfven den dugde till parad och uppvisning,
om också ej till mycket annat. Att de återstående tre
fjärdedelarna skulle i fred lämnas utan all öfning, således
i krig blott duga till slaktfår, ifall händelsernas snabba
följd ej då tilläte att afhjälpa hvad under freden
försummats, det ådagalägger till öfverflöd, att där icke fanns en
verkligt allvarlig tanke på det allvarsamma ändamål, för
hvars skull man stiftar värnpliktslagar och krigsartiklar
samt voterar en dryg försvarsbudget. Den period, af
hvilken vi härmed taga afsked, karaktäriseras rätt väl i
den stora kejsaren och härföraren Holofernes tal till den
grekiska hären utanför Troja:
»Det fornemste, I har i Agt at tage, er Eders Tempo,
som bestaaer udi ein, zwey, drei, og at I slaaer lige med
Hænderne paa Patron-Tasken; thi, naar det ikke tages i
Agt, vil jeg ikke give fire Skilling for Resten.»
Jag hör icke till dem, som vilja förmildra den nya
representationens ansvar för det sätt, hvarpå den i sexton
års tid misshandlat landets utan all jämförelse viktigaste
angelägenhet. Men när man bedömer och fördömer hennes
negativa verksamhet, hennes »nihilism», så är det billigt
att komma ihåg, huru under en lång tidrymd regeringen
och militärerna behandlat så väl det lilla och
otillfredsställande försvar, vi äga, som ock frågan om dess
förbättrande.
Med den nya represantationen, som första gången
samlades 1867, trädde försvarsfrågan in i ett nytt skede:
den förknippades med, ja på sitt sätt förvandlades till en
skattefråga.
Såsom förut är nämndt hade rikets ständer redan
1840 antydt en afsikt att, i förening med lindring af
rustnings- och roteringsbesväret, utsträcka
beväringsmanskapets öfning. Men denna kloka tanke hade
krigsstyrelsen ej förstått att göra någonting utaf på en tid, då
regeringen ännu kunde hafva haft i sina händer det
verkliga initiativ, som sedan halftannat årtionde mer och
mer försvagats, intill dess att det under nuvarande s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
