Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Försvarsfrågans öden i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 105
Sedan äfven urtima riksdagen 1871 lämnat
försvarsfrågan olöst och »det tredje Abelinska förslaget» fallit, tog
ministären på sig en europeiskt-parlamentarisk min, som
skulle hafva klädt den mycket bra, om den varit mera
allvarsam. Den resignerade nämligen genast — men efter
några veckor stannade hela sällskapet kvar, utom
krigsministern Abelin, och den arma Posttidningen skickades
fram att förkunna, att det hade varit omöjligt för kungen
att få ihop en ny ministär, hvadan de gamla anmodats
att stanna på sin post. Jag tror verkligen, att de flesta
människor gapskrattade åt denna officiella nödlögn,
ministerkrisen fick namn af ministerstrejken, och glåporden
haglade från alla sidor. Andra åter tyckte, att komedien
var mer att gråta än skratta åt, och till de senares mening
har jag för min ringa del alltid bekänt mig.
1872 blef så till vida ett märkesår i vår
försvarsfråga, som friköpnings- och legningsrättens skamfläck då
utplånades ur beväringslagen, så att från den stunden den
i sammanhang med vårt statsskicks ombildning i
århundradets början pånyttfödda allmänna värnplikten blef en
sanning.
Till 1872 års riksdag framlade regeringen ej något
härordningsförslag — den nye krigsministern
Weidenhielm hade först i slutet af 1871 inträdt i statsrådet —
icke heller till 1873 års riksdag, som emellertid fick sig
meddeladt förslag och beviljade medel till en verklig
organisation af generalstaben. För öfrigt är sistnämnda
Riksdag märkvärdig genom den nu i tio år så mycket
omtalade s. k. »kompromissen», som innefattas i Riksdagens
skrifvelse af 24 maj angående grundskatterna och
indelningsverket, hvilkas samtidiga afskrifning ifrågasattes. Jag
måste här bedja eder om tillåtelse, icke att afvika från
ämnet, men att göra halt för ett ögonblick.
Den nya Riksdagens Andra kammares
»landtmannaparti» — bestående af våra hederliga, kloka, ofta mycket
insiktsfulla »hemmansägare» samt af ett litet antal s. k.
»herremäm>»," de där endast genom anslutning till
flertalet kunde förvärfva sig det för svaga ögon villande
skenet af politisk betydenhet — hade vid denna tidpunkt,
som ni sett, redan kommit tre, på den gamla grunden
(indelningsverkets bibehållande och beväringsinstitutionens
utveckling) byggda härordningsförslag att stranda. Det
hade uttalat sig för indelningsverkets afskaffande och låtit
ord falla om »värnpliktens breda grundval». Detta kunde
* Ni torde ursäkta användningen af dessa ännu gängse politiska
termer, hvilka så till vida, ehuru ej lyckliga, dock äro berättigade,
som de erinra om den sanningen, att en social basis finnes under
den politiska grupperingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
