Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Försvarsfrågans öden i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 ADOLF HEDIN
ju se ut, som hade partiet verkligen en fana, hvilken det
själf hölle i helgd, med en inskrift, som angåfve dess
mognade, orubbliga mening? Men om det så såg ut, så
var det dock icke så. Landtmannapartiet har i själva
verket aldrig existerat såsom ett parti i försvarsfrågan,
därest man för ett »parti» förutsätter ett positiv! program.
Olika orters högst skiljaktiga intressen tilläto ej ett sådant
program. Att åter hålla ihop om att svara nej till allt,
hvad regeringen föreslog, det kunde det s. k. partiet rätt
väl stå ut med. På det sättet fick den mot
indelningsverket fientliga skånegruppen inom landtmannapartiet
öfverhanden och tog ledningen i sina händer. De öfriga
landtmännen, som väl icke delade skåningarnas motvilja
mot indelningsverket, men voro föga trakterade af
beväringsskyldighetens utsträckning, och som gärna
lyssnade till talet om »evig fred> och om vårt »insulära
läge», såsom en garanti mot alla faror, med mera dylikt,
hyste inga betänkligheter vid att hjälpa skåningarna att
slå ihjäl hvarje förslag, som utgick från den gamla
grunden. Men huru litet de voro hugade att utbyta denna
mot en ny, att hjälpa Sydsverige från indelningsverket,
men själfva behålla sina grundskatter, som åter för
skåningarna äro af ingen betydelse, det har man nu haft
rikliga anledningar att erfara, nu då det gäller att frångå
den gamla grunden och antaga ett härordningsförslag på
kompromissens för skåningarna välbehagliga grundval,
ehuru man nu också skulle blifva af med grundskatterna,
som i öfre Sverige äro lika illa sedda, som
indelningsverket i det södra.
Detta är, i största korthet sagdt, motivet till
kompromissen, som kan betecknas såsom ett utbyte af tjänster
mellan orter, hvilkas intressen äro olika. Man berättar
från en af ståndsriksdagarna, då en utvidgning af
religionsfriheten skrämde prästerna, och en inskränkning af
husbehofsbränningen hotade bönderna, att en underhandling
om samverkan mellan en »högvördig» och en »hedervärd»
slöt med följande löfte af den sistnämnde: »Om ni hjälper
oss med brännvinet, ska vi nog hjälpa er med religion.»
Sammaledes i 1873 års kompromiss: de två parter, i
hvilka partiet sönderföll, skulle hjälpa hvarandra att bli
af, den ena med grundskatterna, den andra med
indelningsverket. I kompromisskrifvelsen till k. m:t
vidrördes denna sakens kärna helt nätt och lätt i följande
ord: »rustnings- och roteringsbesvären drabba vissa orter
hårdare, än de egentliga grundskatterna, under det att
inom andra delar af riket förhållandet är motsatt. För
hela samhället är emellertid af största vikt, att likställighet
i dessa afseenden äger rum.> För öfrigt må anmärkas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
