Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Försvarsfrågans öden i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 107
att för kompromissen röstade äfven personer, som stodo
alldeles utanför denna intressekoalition, och som i ett slags
förtviflan ansågo sig böra anlita hvarje utväg att, snart
sagdt till hvad pris som helst, bringa försvarsfrågan ur
dess återvändsgränd och främja dess lösning.
Priset var onekligen högt, men det som lofvades i
utbyte ej heller ringa. Kompromisskrifvelsen erbjöd
nämligen, mot afskaffandet af grundskatter och
indelningsverk, en »fullständig» arméorganisation, ej en
öfvergångsorganisation, utan »afsedd att för framtiden blifva gällande»
och detta på den allmänna värnpliktens grund. När frågan
förevar i Första kammaren, yttrade d. v.
justitiestatsministern Adlercreutz, att k. m:t, därest man skulle beträda
denna nya väg, hade en ovillkorlig fordran att ställa på
riksdagen, nämligen att det måtte vara »fullt allvar» med
den ifrågasatta kompromisskrifvelsen, »så att Riksdagen
är beredd att bära alla konsekvenserna däraf». Dessa ord
innehöllo på samma gång en varning och en profetia.
För 1875 års riksdag framlade k. m:t ett
härordningsförslag på ren värnpliktsgrund, att träda i kraft på tid
och sätt som närmare blefve bestämdt i den särskilda
lag om öfvergången från den gamla till den nya
organisationen, hvilken då ej hunnit utarbetas, men skulle
framläggas för nästföljande Riksdag. Öfningstiden var bestämd
till 10!/2 månader vid infanteriet, 17 månader vid
kavalleriet, 12 månader vid artilleriet och ingenjörtrupperna
(utom repetitionsöfningar). De värnpliktigas fördelning på
de särskilda vapnen skulle ske i första hand genom
frivilligt erbjudande, i andra hand genom lottning. På samma
sätt skulle, till underbefälets stärkande, uttagas s. k. eliter.
Värnplikten skulle taga sin början med det år, då
ynglingen fyllde 18, och räcka till och med det, då han fyllde ’
40 år. Tjänstetiden skulle vara 6 år i linjen (från och
med det år, då den värnpliktiga fyllde 21 år) och 6 år i
landtvärnet; de öfriga — tidigare och senare — åren skulle
han tillhöra landstormen.
Den med stor skicklighet och omsorg utarbetade
härordningsplanen, uppgjord inom generalstaben och
sedermera noggrant granskad af den s. k. generalskommittén,
var i själfva verket en fullt korrekt och klar samvetsfråga
till riksdagen, huruvida det — såsom Adlercreutz yttrat
år 1873 — var »fullt allvar» med kompromisskrifvelsen,
och huruvida Riksdagen var beredd att »bära alla
konsekvenserna» däraf. Och svaret utföll så, att de fingo
rätt, som påstått, att det var illa beställdt med »allvaret»,
och att Riksdagen skulle rygga för »konsekvenserna» af
1873 års kompromisskrifvelse. Visserligen hade man
formella skäl till afslag, såsom att det kungliga förslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
