Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - De 90 dagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 119
IT:
(Anförande i Andra kammaren 21 november 1892.)
Jag skall till en början be att få göra en personlig
bekännelse. För första gången, såvidt jag vet, sedan jag
intog min plats i Andra kammaren, har det nämligen för
mig befunnits svårt, så svårt, att jag knappt kan säga det,
att mot en person, med hvilken jag oändligt gärna skulle
velat instämma, synas rikta anmärkningar, som gälla det
förslag han kontrasignerat. Jag kan gärna bekänna denna
personliga svaghet — det är första gången, sedan jag
invalts i denna kammare, som jag har anledning göra en
sådan bekännelse — och att jag oändligt mycket hellre
skulle hafva talat för ett förslag, kontrasigneradt af
friherre Rappe.
Den mycket ärade chefen för
landtförsvarsdepartementet började sitt anförande med en historisk återblick, i
afseende på hvilken jag skall be att få göra ett par
erinringar. En sådan har redan blifvit gjord. Den ärade
departementschefen yttrade, att det fanns ett grundfel i
1883 års förslag därutinnan nämligen, att förslaget hade
blott en värfvad stam, för hvilken icke fanns någon annan
garanti än en penninggaranti. Jag förstår verkligen icke
huru den mycket ärade chefen för
landtförsvarsdepartementet kunnat säga detta, såvida det icke var en tillfällig
missägelse. Ty förhållandet var ju det, att den
garantilag, som framlades, ställde kommunerna fördelade på
rekryteringsdistrikt såsom en absolut säker garanti för
att få rekryteringen verkställd, när den icke kunde ske
för blott de medel, som statsverket för sådant ändamål
ställde till rekryteringsbefälhafvarnas disposition. Den
omständigheten, att uti 1:a § af rekryteringslagen vid
frågans behandling uti Andra kammaren, på yrkande af
herr Danielson, gjordes den obetydliga ändringen att ordet
»högst» sattes in framför siffran 5,500, som angaf den
årliga rekrytkontingenten, störtade ju icke
garantisäkerheten, sådan man hade den enligt $$ 2—13 i lagen,
hvilka §§, såvidt jag minnes rätt, närmare beskrefvo huru
nämnda garantiskyldighet från kommunernas sida skulle
utgöras. Denna lag blef ju af Andra kammaren antagen
med på sin höjd en enda i någon mån nämnvärd ändring,
nämligen i afseende å proportionen mellan statens och
de rekryteringsskyldiga kommunernas bidrag till
rekryteringskostnaden. Också den ändringen antogs med an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
