Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Vårt fosterlands försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 ADOLF HEDIN
Den förre säger i Några ord i militära frågor för
dagen.
>Armén är icke hvad man kallar populär i något land —
möjligen med undantag af Frankrike — minst kanske hos oss.
Orsakerna härtill äro många, af hvilka dock de flesta lyckligtvis ej
höra hit. Men en af de ej minst beaktansvärda torde kunna sökas
inom armén själf. Jag syftar här närmast på officersutbildningen och
tonen inom våra officerskretsar. Jag tror icke att man hos en ung
man, som efter ’fullbordade studier träder ut i världen, i allmänhet
skall finna trängre vyer och mindre intresse i fråga om allmänna
angelägenheter än hos den unge officeren, Detta måhända mindre
till följd af en lofvärd modesti, då det gäller att lägga i dagen
åsikter och tänkesätt, än som följd af en alltför ensidig uppfostran.
Icke desto mindre — eller kanske just därför — förmärkes på flera
håll en viss böjelse att söka intaga en undantagsställning inom
samhället, en benägenhet att med en viss ringaktning se ned på andra
människor, liksom om dessa skulle vara formade af simplare lera.
Helt säkert finnes ock mången, som anser sig snarare som folkets
herre än som folkets tjänare. Sådant väcker ond blod och bidrager
i sin mån till den animositet, som gror i sinnena.
Värnpliktsprincipen vill utjämna all ståndsskillnad, och endast den, som förstår folket,
som kan tänka och känna som det, som äger medkänsla för dess
behof och önskningar, blott den kan vinna folkets förtroende, kan
inverka på folkets sinnelag och åskådning, kan med utsikt till
framgång gripa sig an med ett uppfostringsarbete.»
Signaturen C. (som i förbigående sagdt anklagar herr
Hedin för det onda syftet att »nedsätta och skada i första
hand armén och därigenom försvaret i dess helhet») yttrar
i sin skrift Militärvanor bland annat:
»Många officerare anse det icke vara någon skam att supa sig
full, blott man icke är full i uniform eller i tjänsten. Ja, det finnes
till och med sådana, som sätta en ära i att vara fulla på kvällen
eller natten men likväl uppträda nyktra på morgonen inför truppen.
En del sorgliga exempel från Stockholm ha för öfrigt visat att den,
som är vän af att titta djupt i glaset, ganska snart uppnår det stadium,
då han icke så noga tänker på, att han bär uniform eller att han
snart skall ha tjänstgöring.»
I ett kapitel om mötesplatserna säger han, att den
»gemensamma supningen», hvilken anses för det enda
kännetecknet på godt kamratskap, medför faror för det
goda kamratskapet, för den enskildes kassa och för
tjänsten. Han fortsätter:
»I den gemensamma supningens karaktär ligger att tvinga den
enskilde såväl att öfver hufvud taget vara med om densamma, som
att vara med lika länge som de flesta kamraterna. Det händer
därför vid otaliga tillfällen, att officerare, som af en eller annan
anledning äro trötta och odisponerade, med lock och pock dragas från
den hvila, som de så väl skulle behöfva för att med kraft kunna
sköta sin tjänst. Det anses hardt när som en skam för yngre
officerare att bryta laget. Det är allmänt kändt, att i större samkväm
är det sällan de bättre, utan vanligen de sämre elementen som an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
