Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Vårt fosterlands försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 147
gifva tonen, och detta gäller i ännu högre grad i en krets som
dagligen och stundligen är tillsammans, och där de sistnämnda sålunda
få tillfälle att växa in i sin själftagna befattning af tongifvande
personligheter. De samtal, som föras vid den gemensamma supningen,
äro icke alltid så lämpliga. Härtill bidrager äfven, att under en så
ständigt återkommande och långvarig samvaro samtalsämnena snart
skulle komma att tryta, om man endast hölle sig till det, hvarpå
det vore värdt / att spilla några ord. Stundom tänker man alltför
litet på truppens närhet. Under det att i kaserner och baracker allt
skall vara tyst och är tyst efter tystnadssignalen kunna långt in på
natten prat, skrattsalfvor, sånger och skrän från officers- eller
underofficerspaviljongerna höras öfver hela lägret. Med hvilka känslor
soldaterna natt efter natt skola höra detta, kan man tänka sig, då de
aldrig ha rätt eller tillfälle till något samkväm.»
Efter en sidoblick på »kotterisupning», kortspel, den
kvinnliga betjäningen m. m. sammanfattar C. sina
iakttagelser så, att »de flesta fristunder äro mångenstädes
ägnade åt mer eller mindre fördärfbringande
sysselsättningar, fördärfbringande för hälsa, trefnad, ekonomi,
kamratskap och tjänstgöring».
Ännu några utdrag som tjäna att belysa officerarnas
lämplighet som folkhögskolelärare.
»Både hos yngre officerare — — — och hos äldre — — —
förmärkes ej sällan en viss tanklöshet, hvilken å sin sida för i
släptåg en på det militära området ganska vanlig och därtill högst
fördärflig slentrian.» — »Fattiga eller mera allvarligt anlagda officerare,
som undandraga sig sällskapslifvet eller det så kallade kamratlifvet,
betraktas ofta blott och bart därför af sina kamrater med ovilja (de
äro såna förb-e tunguser).» — »Ej sällan inskränkes inom vår armé
den enskildes frihet och själfbestämningsrätt på ett otillbörligt sätt,
icke blott i kamratlifvet utan äfven i tjänsten. Det är icke
reglementen och förordningar som göra detta, utan det är bruket, traditionen,
slentrianen, som hos oss ofta har mer att säga än reglementenas
tydligaste föreskrifter. — — Skulle en yngre officer iakttaga ett med
reglementen och föreskrifter öfverensstämmande och därtill klokt och
praktiskt tillvägagående, så kan han dock få höra, att han ’gjort
alldeles åt h-e’, om han nämligen afvikit från bruket. — — Man
ser sällan, att en underlydande, om hans förman står i begrepp att
begå ett fel som alla måste märka, eller om denne ger en uppenbart
felaktig order, har nog kurage att anmäla detta. — Det finnes äfven
sådana officerare som äro roade häraf (af råa sånger) och uppmuntra
truppen att sjunga just de plumpaste visorna. — Den liknöjdhet
officeren i allmänhet lägger i dagen för truppens bekvämlighet står i
skarp kontrast till det utmärkta sätt, hvarpå han sörjer för sin egen.»
C. har på några och sjuttio sidor fått rum för ett
ofantligt antal af sådana anklagelser, äfvensom han
påvisar oskickligheten och omdömeslösheten i ledningen af
de militära öfningarna.
För oss är det verkligen ej lätt att begripa, huru
under dylika förhållanden officeren skall utdanas till
»högskolelifvets» ledare, lärare och föresyn. Men
Göteborgsposten försäkrar, att »kasernlifvet kan och särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
