Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Vårt fosterlands försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 ADOLF HEDIN
hos oss bör blifva ett högskolelif icke blott för inlärandet
af krigiska utan också af medborgerliga dygder».
Göteborgsposten omtalar också, att »svenska folket
enligt allas mening än i dag lämnar ett af de yppersta
soldatmaterielen, tack vare vår stormaktstid». Tillåt oss
spörja: hur vet han det?
Soldatmateriel! Att betrakta den vapenföra ungdomen
som ett »materiel» att göra soldater af kan ej ursäktas
med läkarnas vana att kalla politilik för
undervisningsmateriel, utan är ett ytterst simpelt knektspråk, bakom
hvilket ligger en knektåskådning som är alldeles oförenlig
med — högskoletanken.
Om vi bedja att förskonas från dessa skrällande
fraser om »särskildt det svenska kasernlifvet> som ett
högskolelif, uppfostrande till medborgerliga dygder, så
torde vår vedervilja för dessa och andra produktioner i
samma skåltalsstil vara förlåtlig. Vill man däremot med
oss diskutera, hvad ett verkligt soldaternas högskolelif
månde vara, hvad det skulle förutsätta och fordra, och
vill man i stället för de extensiva reformer, som bestå i
oupphörligt ökade budgetsiffror och för öfrigt stanna på
papperet — såsom fallet hittills är med herr Rappes
högtidliga löfte den 15 mars 1893 — arbeta på de många
inre reformer, som tarfvas, förbättring af den underhaltiga
officersbildningen, undanröjande af grofva missbruk i
befordringsväsendet m. m., hvarförutan »högskolelifvet»
aldrig kommer att finnas annorstädes än i det storsvenska
blomsterspråkets herbarium, så skola vi gärna bjuda till
att draga några strån till stacken.
Herr Rappes löfte var af denna lydelse: »Såvidt
på mig ankommer, skall ingenting underlåtas, som kan
bidraga till att göra den armé, hvars organistion
beslutades sistlidna höst, så fältmässigt utbildad som möjligt.»
Hvad har han gjort för att inlösa detta sitt ord?
Hvad har han gjort för att låta sitt midsommartal om
befälets sätt att bemöta truppen blifva något mer än ett
tomt ord? Medan man nu från alla militära håll högt
och dyrt försäkrar, att under beväringsmötena ej en
timme kan bli ledig för t. ex. skrif- eller räkneöfningar,
offras utan betänkande dag efter dag på inlärandet af de
»fältmässiga» färdigheterna att hälsa och göra honnör.
Den indelta stamtruppen, som öfvas årligen i en
människoålder, hinner aldrig någon högre grad af
skjutfärdighet, stannar däri som i annat uti permanent
rekryttillstånd. Att vänja sig till sådana militäriska dygder som
att. hålla »tummen tätt efter byxsömmen» eller låta handen
vid slutet af laddningens första afdelning stanna »strax
nedom slutstycket> o. d. är blomman af svensk soldat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
