Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - 1901 års härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 179
när man försvarade, att alla specialvapen hafva nog af
samma öfning som hufvudvapnet. På en sådan taktik
hänger absolut icke detta förslags eller något förslags
framgång, jag menar i vår riksdag; denna taktik gör
mycket ondt, utan att göra något gagn.
Till exempel har jag valt frågan om den nödiga
instruktionstiden för kavalleriet såsom synnerligen lämplig
därför, att mot det nu af generalstaben utarbetade, af
en generalskommitté granskade och, som det vill synas,
uti nu omhandlade punkt gillade förslag — 365 dagars
tjänstgöring i fredstid, däraf 281 dagars rekrytskola samt
42 dagars repetitionsöfningar under andra och under fjärde
året — står ett mycket bestämt, motiverat yrkande af
1874 års generalskommitté, hvilket togs till efterföljd i
1875 års Kgl. proposition, nämligen om 17 månaders
rekrytskola och 30 dagars repetitionsöfningar under tredje
och under fjärde åren, således 19 månaders tjänstgöring
i fredstid. Detta var ju en betydlig skiljaktighet från
infanteriets fredstjänstgöring: 10 !/2 månaders rekrytskola,
30 dagars repetition under hvardera af 3:dje och 4:de
åren samt 10 dagars bataljonsöfning för landtvärnets
båda yngsta klasser. Ur motiveringen i generalsutlåtandet
må anföras:
»En ryttare kan icke i något land få tillräcklig utbildning på
ett år, allra minst hos oss, där klimatet en god del af året lägger
hinder i vägen för öfningar under bar himmel. — — — — Att
genom en stor befälsstam söka afhjälpa bristen på utbildning hos
manskapet leder icke till målet, då vid rytteriet ännu mer än vid
de andra vapnen den enskilda utbildningen är ett oundgängligt villkor
för vapnets duglighet.»
Motsägelsen mellan generalskommitténs af 1874 och
generalskommitténs af år 1900 åsikter kan synas
märkvärdig, åtminstone för lekmannen, som ju ej kan bedöma,
huruvida den förres profetia: »Hvilka förändringar än en
nyare krigskonst medfört och ytterligare kan medföra i
kavalleriets taktik, icke nedsätter hon fordringarna på
ryttarens utbildning, på hans färdighet i enskild ridning
och i vapnens bruk» — huruvida denna profetia ännu i
dag behåller sin giltighet. Men förklaringen torde dess
värre ligga i den ofvan påpekade taktiken, som trots all
skada den gjort synes vara outrotlig. Årtiondens
erfarenhet pekar åt det hållet, det är därför vår skyldighet
att hysa misstro. Räfven sade det på latin till det sjuka
lejonet: vestigia me terrent *.
S =
* Spåren afskräcka mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
