Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - 1901 års härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 ADOLF HEDIN
De meddelanden, som jag mottager från många håll,
utvisa att en allmännare uppmärksamhet fäster sig vid
en fråga, som ej borde vara, men af giltiga skäl är
föremål för. ett mycket oroande tvifvel: Hur kommer den
långa öfningstiden att användas? På onyttiga, rent af
löjliga »öfningar» förspilles en god del af öfningstiden.
Härom tala intelligenta beväringsmän med en förtrytelse,
röjande allt annat än förtroende till ett befäl, som lägger
den allra största vikt på »öfva hälsning», men ej förstår
att instruera i skjutning. Huru mycken god vilja
vederbörande på detta sätt lyckas att förslöa, däraf får man
ett stingande smärtsamt intryck vid samtal med allvarligt
sinnade unga män, som ingenting bättre begärt än att få
använda öfningstiden på inhämtande af nyttiga färdigheter.
När de beteckna sina 90 dagar såsom väsentligen
förspillda, så är det begripligtvis ej under uttryck af aktning
för befälet.
En lång öfningstid skall nu taga bort från
beväringsmannen inkomstbringande arbete. Då han under tiden
födes och klädes af det allmänna, så menar man, att
detta kan sägas i många fall ej vara någon ekonomisk
uppoffring för den obemedlade. Men man får ej glömma
andra synpunkter. Afbrottet i arbetet betyder också ofta
svår försakelse för orkeslösa eller sjuka närmaste
anhöriga. Och därjämte — så svarar en stor arbetsgifvare
på min fråga — är afbrottet i ännu ej fulländad
yrkesutbildning ofta en mycket kännbar olägenhet. Min
brefskrifvare erkänner emellertid, att detta ju ej får gälla
som skäl att nedpruta öfningstiden under det nödvändiga.
Men, tillägger han, »hvad aldrig kan förlåtas» det är om
man fortfarande kommer att använda en god del af
öfningstiden så oefterrättligt som hittills varit fallet.
Det gifves ytterligare i fråga om deras uppoffringar,
som för sin utkomst äro beroende af sitt arbete, en sida
af saken att taga i betraktande, hvilken ej kan reduceras
till en obetydlighet, om man ock söker att den öfverskyla
med aldrig så många talesätt om en helig plikt, för
hvilkens fullgörande ej får tagas betalt. Den obemedlade
värnpliktige gör sig den frågan: jag lämnar min
anställning för att begifva mig till rekrytskolan eller till en
repetitionsöfning; hvem garanterar mig att återfinna arbete
och utkomst, när jag återvänder? Man vill väl ej skrifva
om fattigvårdsförordningen så, att jag med den i hand
kan göra anspråk på fattighjälp! För min del tror jag,
att man ej kan gå ur vägen för denna ekonomiska fråga,
utan måste ju förr dess hellre taga den i skärskådan.
Det torde förtjäna att påpekas, att man i Frankrike
synes vara i hufvudsak ense om en åtgärd, som för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
