Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - 1901 års härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 181
modligen hos oss ej skulle tilltala ens dem (eller kanske
allra minst dem), som i riksdagen konstituera sig till
extra försvarsministrar bredvid eller öfver de ordinarie.
En fråga, som i Frankrike icke längre är ny, har just
nyss från senaten återkommit till deputeradekammaren
till ny behandling, nämligen ett förslag till lag om rätt
för arbetare eller eljest anställda (employés) att, då de
fullgjort sina öfningar i reserven (28 dagar) eller
territorialarmén (13 dagar), återtaga sitt förutvarande arbete.
Det blifver en vansklig sak att ordna den hjälp, hvartill
man skall blifva nödgad att anvisa medel på vår budget,
ty handhafvandet kan ej tänkas blifva rätt skött genom
att göras uteslutande till antingen ett regerings- eller ett
lokaladministrativt ärende.
I vår legostadga af år 1833 föreskrifves angående
tjänstehjon af allmänna beväringsmanskapet: »Har
tjänstgöringen eller vapenöfningen endast varat högst en månad,
vare tjänstehjon berättigat att i sin förra tjänst återgå»
($ 51), en bestämmelse, som ju numera är lika
betydelselös som hvad denna lag i öfrigt innehåller. Uti
kungörelsen af den 13 november 1860 utsträcktes tiden till
högst 8 veckor ($ 30), och beträffar den föreskriften nog
icke andra än tjänstehjon, ehuru ordet tjänstehjon ej
begagnas, utan i stället talas om den, som hos
husbonde eller mästare »i tjänst eller lära» är antagen.
Likaledes talas om beväringsmän uti »enskild tjänst eller
lära» i K. prop. n:r 43 af den 21 november 1865, där
tiden utsträcktes till 12 veckor, med anledning af
öfningstidens föreslagna utsträckning (62 dagar första året, 15
dagar hvart och ett af de tre följande) för den mindre
del af värnpliktiga, som skulle uttagas till
»beväringssoldater», medan den öfriga större delen skulle frikallas
från all öfning. Jag får dock lämna därhän, om ej
vederbörande kanske antogo, att dessa föreskrifter voro
tillämpliga på arbetare i allmänhet, som icke ’slutit aftal
enligt legostadgan. — Emellertid, och ehuru
värnpliktslagen sedan 1885 ej innehåller någon dylik bestämmelse,
saknar det ju icke sitt intresse, att man tillförene
uppmärksammat frågan om arbetstillfälle för den från
vapenöfning entledigade.
Jag återvänder till det stora spörsmålet, det i så
hög grad och så allmänt oroande spörsmålet: Hvad hafva
vi att hoppas i fråga om rätta användningen af
öfningstiden? Man har ej glömt att n. v. krigsministerns
närmaste företrädare lofvade inför Andra kammaren den 15
mars 1893: »så vidt på mig ankommer, skall ingenting
underlåtas, som kan bidraga till att göra den armé, hvars
organisation beslutades sistlidne höst, så fältmässigt ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
