Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - 1901 års härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 ADOLF HEDIN
bildad som möjligt>. Och man har ej glömt, att han
glömde bort sitt löfte. En mycket ansedd medlem af
vår vetenskapliga värld, ej aktiv politiker, men högeligen
intresserad för försvarets utveckling till ett tryggande värn
för vår själfständighet, yttrade till mig på tal om
denna sak: »Det är Riksdagens skyldighet att skaffa
garantier för den bästa möjliga användning af öfningstiden,»
hvartill jag nödgades svara, att Andra kammaren, sedan
den begaf sig under Första kammarens kommando, ej
förmår uppfylla denna skyldighet.
Nuvarande chefen för landtförsvarsdepartementet borde
ju själfmant kunna hålla det löfte, som hr Rappe gaf
och lämnade ouppfyllt? Det gifves tyvärr ingen
anledning att hoppas något sådant. Frågan om den
»fältmässiga utbildningen» — i motsats mot utbildning till
paradexercis och »hälsning» — är en fråga om
officersbildningens förbättrande, och att taga ihop med den
ömtåliga saken, det är att gifva signalen till en
sammansvärjning af all uniformerad oduglighet — hvilket gör
en högst betydlig effektiv, i själfförsvaret tapper och
uthållig. Statsrådet Crusebjörn har ju rönt detta, han har
fått återtaga hvad han som landshöfding vågat sig på att
uttala med anledning af hr Nydals motion om prof som
kompetensvillkor för befordran till regementsofficer. Man
inser, hvilken pression hr C. varit underkastad i den nya
atmosfär, till hvilken han i fjol förflyttades. För att
förstå det, behöfver man ej fästa sig vid annat än själfva
faktum, den förkunnade omkastningen; ty det vet enhvar,
att denne kunnige och betänksamme militär ej hade begått
ett misstag, som han plötsligen insåg när han blef
statsråd. Så länge hr Crusebjörns gillande af hr Nydals
motion var den till civil tjänst öfvergångne, ej längre
aktiva officerens yttrande, var det visserligen försmädligt,
att den insiktsfulle och respekterade militären med sin
oberörda auktoritet understödt ett så gudlöst förslag, men
i alla fall mindre skadligt, jämförelsevis mot hvad det
blef, när hr C. öfvertog landtförsvarsdepartementet. Från
den stunden var hans uttalande ett lifslefvande hot mot
dem, som påräkna att adligt namn, hoftjänst och dylika
meriter skola låta dem förbigå ådagalagd militär
»skicklighet och förtjänst». Den faran måste undanröjas, och
det skedde på officersbildningens, manskapsöfningarnas,
försvarets och — statsråd Crusebjörns bekostnad.
Om flertalet officerares bildningsståndpunkt i
allmänhet hafva som bekant män ur deras egna led
oförbehållsamt uttalat sig ganska ofördelaktigt. Är det ej bättre
beställt med alldeles speciellt militäriska yrkesinsikter och
yrkesfärdigheter, så är det ju gifvet, att truppens utbild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
