Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Revision af krigslagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 ADOLF HEDIN
Och se vi nu på det senare, så är det påtagligt, att
procedyren ej erbjuder den trygghet, som denna bör,
såvidt möjligt, erbjuda den åtalade. Ehuru man icke
förutsätter och befarar partiskhet eller dylik skröplighet
hos domaren — in casu den till domare upphöjde
förmannen — tager ju eljest lagen sina försiktighetsmått
mot de möjliga om än sällsynta felen och bristerna hos
lagens vårdare. Här åter, om procedyren kan tyckas
vittna om, att man utan all tvekan kastat öfver bord
hvarje sådant försiktighetsmått, så är väl skälet ett annat,
nämligen att man med denna disciplinära domsrätt, som
gör förmannen till domare, kommit in på en alldeles falsk
väg, där något annat förfaringssätt ej stod åter. Rabenius
har — man skulle tycka utan att vilja det — träffande
kritiserat det betänkliga i detta förfarande. Det kan ej
undvikas — erinrar han — att vid behandlingen af ett
sådant mål en styrelseledamot blifver vittne och domare
i samma person, då det ju är ganska naturligt, att han
åberopar sin erfarenhet om den tilltalades fel och
försummelser i tjänsten. Ja, hvarför ej erinra om, att den
ledamot, som genom sin anmälan provocerar
disciplinärstraffsförfarandet, blir »angifvare» och domare i samma
person, enär vid målets handläggning under det förvaltande
verkets former för styrelsens öfverläggningar och beslut
ej synes vara mera rum för jäf mot den, som väcker
frågan, än för den, som yttrar sin mening på grund af
hvad han sett, det vill säga — vittnar. Men, hur föga
tillfredsställande detta må synas, kan det dock ej råda
minsta tvekan därom, att behandlingen af ett
disciplinstraffmål hos en civil styrelse erbjuder ojämförligt större
garantier än i deras händer, som äga att tillämpa
disciplinstadgan för krigsmakten. »Då utöfningen af denna
straffrätt (de civila myndigheternas disciplinära straffrätt)
nämligen är» — såsom Rabenius anmärker — »en yttring
af myndighetens allmänna ämbetsverksamhet, skall det
ske under samma former, som för ärendenas
handläggning inom ämbetsverket eller hos myndigheten äro i
allmänhet stadgade.> Man jämföre denna regel, ländande
till efterrättelse för personer, som verka inom en
atmosfär af civila rättsbegrepp, med de oklara föreskrifterna i
20 § i militärdisciplinstadgan, hvilkas tillämpning är lagd
i händerna på personer, som ofta i anmärkningsvärd
grad sakna de förres kompetensförutsättningar för
lagtillämpning, och skillnaden skall befinnas mycket stor.
Hvar i grundlagen skola vi söka hemul för denna
maktutöfning? Man svarar: 1 89 § regeringsformen. Den
»ekonomiska lagstiftning», som nämnda paragraf förlänar
K. m:t, innesluter i sig en betydlig strafflagstiftningsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
